Charta Oecumenica

Aktuelt

Konferensen för europeiska kyrkor, ibland kallad Europeiska kyrkokonferensen, på engelska: Conference of European Churches (CEC), är en ekumenisk gemenskap bestående av drygt 100 ortodoxa, lutherska och reformerta kyrkor i Europa. CEC etablerades 1959. Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan är medlemmar i CEC. Sveriges kristna råd är en associerad medlem.

Romersk-katolska kyrkan har ett liknande organ, Katolska Europeiska kyrkokonferensen, på engelska: Council of Bishops’ Conferences of Europe (CCEE), bestående av representanter från 45 länder i Europa. CCEE etablerades 1971.

Den 22 april 2001 undertecknade presidenterna i CEC och CCEE dokumentet Charta Oecumenica vid ett ekumeniskt möte i Strasbourg. Målsättningen var att ge riktlinjer för gemenskap och samarbete för kristenheten i Europa. Dokumentet bedöms inte vara dogmatiskt bindande, det är ett arbetsdokument, en programförklaring för en fortsatt gemensam vandring för de europeiska kyrkorna.

Tidskriften Signum (nr 6/2005) har en utförlig redogörelse och analys av dokumentet: Charta Oecumenica – en ekumenisk process. I Sverige ledde det konkret till utarbetandet av Tio tumregler för god ekumenik, som publicerades 2005.

2022 beslutades att arbetet med en reviderad utgåva skulle påbörjas. Vatican News beskriver processen på följande sätt:

Den långa och noggranna revideringsprocessen inleddes 2022 och leddes i alla sina faser av en gemensam arbetsgrupp bestående av medlemmar från CCEE och CEC. ”Bidragen från kyrkor och ekumeniska organisationer från hela Europa”, tillägger dokumentets undertecknare, ”har beaktats noggrant för att säkerställa att den uppdaterade texten är i linje med dagens ekumeniska behov. Detta samarbete har resulterat i ett dokument som främjar enhet, fred och handling mellan de europeiska kyrkorna”.

Onsdagen den 5 november 2025, i martyrkyrkan San Paolo alle Tre Fontane i Rom, undertecknades det reviderade dokumentet som bekräftar de europeiska kyrkornas väg mot fortsatt enhet, dialog och samarbete: Charta Oecumenica. Det har kommenterats av Stockholms katolska stift: Ny Charta Oecumenica. Dagen efter uppmärksammades dokumentet vid en audiens hos påven, vilket Sveriges kristna råd har rapporterat om: Audiens hos Påve Leo XIV efter undertecknande av Charta Oecumenica.

Vatikanen har kommenterat händelsen:

Vad har tillkommit i den reviderade versionen i förhållande till den äldre? Vad kan sägas om dokumentet?

Europa har en på många sätt dyster historia: krig med religiösa förtecken. Så sent som på 1990-talet, i Balkankriget, befann sig ortodoxa och katoliker på var sin sida i stridslinjen. Därför behövs ett arbete för enhet och försoning mellan folk och kulturer i Europa.

I den första upplagan (2001) finns fyra huvudavsnitt:

1. Tron på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka

2. Kyrkorna i Europa på väg mot synlig gemenskap

3. Vårt gemensamma ansvar i Europa

4. Rekommendation

I avsnittet Kyrkorna i Europa på väg mot synlig gemenskap finns följande underrubriker: 1) Att förkunna evangeliet – tillsammans, 2) Att gå varandra till mötes, 3) Att handla – tillsammans, 4) Att be – tillsammans, och 5) Att fortsätta dialogen.

I avsnittet Vårt gemensamma ansvar i Europa finns sex underubriker: 1) Att delta i formandet av Europa, 2) Att försona folk och kulturer, 3) Att bevara skapelsen, 4) Att fördjupa gemenskapen med judendomen, 5) Att odla relationerna till islam, och 6) Att möta andra religioner och livsåskådningar.

I den nya upplagan (2025) har en del omstruktureringar gjorts – fyra avsnitt:

1. Tron på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka

2. På väg mot kyrkornas synliga enhet

3. Mötesplatser i Europa

4. Områden för delat ansvar och engagemang i Europa

Nya moment som tas upp är frågor kring fred och försoning, migration, ny teknik och ungdomarnas roll. Varje avsnitt avrundas med att i punktform uppmana till handling: Vi förbinder oss … På så sätt upplevs läsningen utmanande och mer förpliktande.

Utifrån ett evangelisk-lutherskt perspektiv, med fokus på hur Gud leder och styr denna värld genom två regementen (det världsliga: den lagstadgade överheten, samhällets lagar och rättssystem, och det andliga: kyrkan som förkunnar Guds ord och förvaltar sakramenten) känns dokumentet på många sätt främmande. De moment som berör samhället är angelägna och viktiga, men att kyrkan skall fungera som samhällsaktör – är ytterst tveksamt. Ekumenismens historia visar att en sådan resa leder till att kyrkan förlorar sitt andliga fokus och blir allt mer upptagen av världsliga ting. Det finns i dokumentet antydningar om osund ekumenik och öppenhet för synkretism.

Egentligen är det inte överraskande att Romersk-katolska kyrkan är aktiv i processen och talar så väl om dokumentet. Genom påvedömet samordnas två regementen (kyrka och stat), vilket konkret innebär att Heliga stolen och Vatikanstaten har en holistisk funktion i tillvaron. I början av 70-talet läste jag en bok: Synen av David Wilkerson (finns faktiskt i ny upplaga). Åtskilligt av innehållet väckte och väcker ett antal frågetecken, men ett avsnitt om osund ekumenik har jag inte kunnat glömma. Och det blir rykande aktuellt med tanke på Charta Oecumenica-dokumentet. Wilkerson skriver:

En världsomspännande superkyrka bildas genom en union mellan liberala ekumeniska protestanter och den romerska katolska kyrkan. De gör även gemensam sak politiskt. På detta sätt blir denna kyrka en av de mäktigaste religiösa faktorerna i världen. Denna superkyrka blir andlig endast till namnet. Man använder fritt Jesu Kristi namn, men är i själva verket antikristlig och politisk i sin verksamhet. Denna mäktiga kyrkounion kommer att engagera sig djupt i socialt arbete, väldiga välgörenhetsprogram och filantropisk verksamhet. Dess ledare gör storordiga uttalanden om vikten av att fylla alla människans behov och man kallar folk till förnyat intresse för sociala problem, politisk intervention och vidgat inflytande i världsfinanserna. Rom kommer att insistera på vissa eftergifter från de protestantiska ekumeniska ledarna och får sin vilja igenom.

En annan klassisk bok i ämnet rekommenderas för läsning: Ekumenismen och Bibeln av David Hedegård. Den boken hänvisade jag till i en tidigare blogg: Ekumeniska mötet i Stockholm 1925.

Roland Gustafsson

Biskop emeritus i Missionsprovinsen