En Kyrka i kamp

År 1919 kom en svensk student till Tübingen för några månaders studier. Hans namn var Birger Forell. Hans tid där kom att bli inledningen till ett livslångt engagemang för Tyskland och för den tyska kristenheten. 1933-1942 var han svensk legationspastor i Berlin och kunde på nära håll följa den tyska kristenhetens kamp i den nya, totalitära staten. Docent Johan Sundeen har redan tidigare skildrat hans utveckling i en biografi, som nu finns på tyska under titeln Ein Leben für das Land des Massenelends. Titeln syftar på Forells enastående insatser för flyktingar i det slagna Tyskland efter 1945. Det fanns då seks miljoner bostadslösa efter de allierade bombningarna samt 10 miljoner fördrivna från de östra delarna av riket. Mest berömd är Birger Forells vision Espelkamp, där ett stor ammunitionslager blev en ny stad för bostadslösa.

 Mindre känt är att Forell 1933-1939 i en lång rad osignerade artiklar gav nordisk krisenhet inblick i vad som hände i den nya statens kamp mot kyrkan. Dessa artiklar har nu Johan Sundeen samlat i volymen Krönika – den tyska kyrkostriden 1933-1939 (Bokbörsen). Nazismen var en rörelse med totalt anspråk på hela samhället och hela människan. Det innebar också ett totalt anspråk på de kristna kyrkorna. Många kristna accepterade detta – de tysk-kristna – och deras kristendom kom att bli en kristligt färgad variant av nazismen, där också rastänkandet – den nya statens värdegrund – ingick. Andra kristna samlade sig i Bekännelsekyrkan, en sammanslutning av grupper, enskilda och delkyrkor över hela landet. Den katolska kyrkan hade genom en överenskommelse – ett konkordat – med den nya staten, skaffat sig ett visst existensberättigande.

 Forell berättar månad för månad om denna kamp. Ett bestående resultat av Bekännelsekyrkans arbete är det dokument som kallas Barmen-förklaringen. Det har sådan tyngd att det kan vara vägledande för varje kyrkas relation till staten. Bekännelsekyrkans grundhållning var att kyrkan skall råda över både sin lära och sin ordning, t.ex. över tillsättning av biskopar, ungdomens fostran och vigning av präster. I ett uttalande säger man: ”Vi får inte tillåta att Guds ord och bud sammanblandas med mänsklig ordning och mänskliga bud.” Därför blev också Bibelns enhet en huvudpunkt. På företrädarna för det andra lägret kunde man se, att den som gett upp Bibelns enhet blir ett viljelöst offer för tidsandan.

 Nazisterna trodde att deras nya samhälle skulle bestå för alltid. I ett uttalande från Bekännelsekyrkan heter det: ”Denna vantro skapar sig sin Gud efter människans bild och väsen. I den ärar, rättfärdigar och frälsar människan sig själv.” Inte alla kristna såg det så. En del ville finna en medelväg mellan kristen tro och det nya samhället, andra bejakade utan tvekan det nya. Birger Forell såg redan då den dynamik i nazismen som skulle leda till en katastrof på alla plan.