Ett utnötningskrig

Rubriken är hämtad från en formulering i en tänkvärd artikel, Oroväckande när biskopsmötet förordar omvändelseterapi, i tidskriften Fokus (2026-05-11), skriven av Olof Edsinger, generalsekreterare i Svenska Evangeliska Alliansen. Han synar hur Svenska kyrkans biskopar under våren hanterat implementeringen av en könsneutral äktenskapssyn, inte minst vilka konsekvenser det får för prästkandidater i Svenska kyrkan. Edsinger konstaterar: 

“När man överger en ordning som varit allenarådande i 2000 år, och som fortfarande bejakas av majoriteten av världens kristna, får man räkna med gnissel. Särskilt som beslutet skaver betänkligt mot en förutsättningslös läsning av Bibeln, den skrift som enligt kyrkoordningen ska vara grunden för Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära”. 

Vad handlar det om – vad är själva sakfrågan? Den 22 april 2026 undertecknade alla Svenska kyrkans biskopar, 14 till antalet, en skrivelse med rubriken “Vägar framåt – uppföljning av biskopsmötets uttalande från 2022”. Här betonas att Svenska kyrkan med glädje tar emot par såväl av samma som olika kön för vigsel enligt Svenska kyrkans ordning. Det hävisas till Kyrkomötets beslut från 2005, 2009 och Biskopsmötets uttalande från 2022, att samkönad kärlek har en självklar plats i kyrkans liv och teologi. Det är fyra punkter i uttalandet som väcker frågor, att:

·         den som antas för att bli präst eller diakon ska ha en personligt och teologiskt genomarbetad, icke-dömande människosyn, med respekt för varje människas värde och värdighet

·         det till kyrkans ordning hör att man viger par av samma och olika kön, och att kyrkans gemensamma ordning är överordnad ämbetsbäraren

·         man arbetar aktivt med samtal och teologisk fördjupning gällande homosexualitet och samkönade äktenskap, i samband med antagning

·         man arbetar aktivt med olika åtgärder för att alla blivande präster med glädje och av fri vilja ska viga både par av samma och olika kön. 

Den fjärde punkten har ett antal åtgärder, dvs hur blivande präster skall integreras i den äktenskapssyn som gäller: 1) praktikplats i församling med aktivt hbtqi+-arbete, 2) riktade kurser eller samtal med mentor, 3) själavård eller terapi med fokus på könsroller, sexualitet och mänskliga relationer, 4) studier med fokus på bibeltolkning och luthersk äktenskapsuppfattning och 5) nej vid antagning.

Uttalandet är egentligen tydligt! Den som har en klassisk syn på äktenskapet och inte är redo att viga samkönade par, ges i princip rött ljus med avseende på prästämbetet i Svenska kyrkan. Kandidater ställs i princip inför valet: 1) att anpassa sig till gällande ordning, eller 2) att avstå från ämbetet. 

Ärkebiskopens förtydligande i Kyrkans tidning (2026-05-05) med rubriken Inget tvärstopp för den som inte viger samkönade, tillkom förmodligen efter att ett antal berättigade frågor ställts om villkoren för prästkandidater med en klassisk syn på äktenskapet. Intervjun är för gemene man förvirrande. Å ena sidan påstås det att biskopsmötet inte sagt att dörren är tvärstängd för dem som inte vill viga samkönade par och å andra sidan betonas att går man in i vigningstjänsten, då måste man vara medveten om att man är med och bär en kyrka med den tro, bekännelse och lära som präglar Svenska kyrkan. Och med stolthet konstaterar ärkebiskopen att Svenska kyrkan är en av de mest progressiva kyrkorna i världen.

Debattinläggen i media fortsätter; för och emot biskoparnas uttalande. Åtskilligt med fokus har hamnat på begreppen mentorskap, själavård och terapi. 

Edsinger uttrycker det på följande sätt: “Vissa blir säkerligen styrkta av triggerord som ‘progressiv’, ‘glädje’ och ‘motverkande av diskriminering’. Men det blir också tydligt att det är en järnhand som ska fösa de ännu-icke-övertygade framför sig. Målbilden är ju att alla ska tycka lika. Om inte av fri vilja så genom omskolningsläger och omvändelseterapi”.

Susanna Birgersson, skribent, krönikör och ledarskribent, skriver fyndigt i ett Facebook-inlägg under rubriken Vem kommer omvända vem …?: “Prästkandidater med traditionell äktenskapssyn ska nu med fast och vänlig hand ledas genom ett omskolningsprogram så att de ‘av egen fri vilja’ ska tänka om och framöver gärna viga samkönade par. Biskoparna presenterar ett litet åtgärdspaket genom vilket den motsträvige kandidaten ska få göra praktik i församlingar med aktivt HBTQ-arbete, de ska ges själavård med fokus på sexualitet, identitet, könsroller och mänskliga relationer. De ska få gå kurser i bibeltolkning och luthersk äktenskapssyn”.

Andreas Stenkar Karlgren har i en tänkvärd ledare i Kyrka & Folk (5/2026) formulerat rubriken Har Gud verkligen sagt? – om biskopsmötets kluvna tunga.  

En ledare i tidningen DAGEN (2026-05-19) har rubriken Biskoparnas uttalande om samkönade vigslar skadar ekumeniken. Frågan väcks om uttalandet innebär att frikyrkopastorer, kårledare i Frälsningsarmén eller präster i katolska och ortodoxa kyrkor också är i behov av själavård och terapi? Reaktionerna väntas komma i det internationella samarbetet, från de största lutherska kyrkorna i exempelvis Etiopien och Tanzania. Ledaren sammanfattar: “Det är beklämmande att biskoparna i Sverige reagerade så ogenomtänkt på mediernas granskning under våren. Det vore på sin plats att de beklagade och tog tillbaka sitt uttalande om behoven av själavård och terapi, eftersom dessa uppenbart för många leder tankarna till en nedvärderande och patologiserande syn också på kollegor i andra kyrkor”. 

I bakgrunden för biskoparnas markering finns de partipolitiska intryck som så starkt präglar Svenska kyrkans utveckling. Vi minns dåvarande statsminister Stefan Löfvens kategoriska uttalande i Kyrkans tidning (2017-06-22): ”Vi socialdemokrater arbetar för att alla präster ska viga alla, även samkönade par”. I förlängningen gav han en passning, att präster som inte kunde tänka sig att viga homosexuella mot sin övertygelse borde byta yrke.

Socialdemokraterna har i sitt valmanifest “Säg ifrån när människovärdet kränks”, tydliga anvisningar om vad som gäller inför höstens val: “Stå upp för HBTQ-personers rätt och motarbeta alla former av kvinnoprästmotstånd (–––) Inte minst måste rätt att ingå samkönade äktenskap stärkas genom att motverka alla de diskriminerande strukturer som kvarstår i såväl kyrka som samhälle”.

Är det möjligt att förena två olika ståndpunkter om äktenskapet, att kunna leva i samsyn och praxis? Majoriteten av dem som representerar den politiska agendan säger nej. Den kristna tron, baserat på Bibelns Gud-givna ordningar, säger nej. Profeten Jesaja är tydlig i sitt budskap om orättfärdiga ordningar, ogudaktigheten: “Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker, som gör bittert till sött och sött till bittert” (5:20). 

Den kristna kyrkan håller fast vid Guds ord, inklusive den av Gud givna goda ordningen om äktenskapet: relationen mellan en man och en kvinna. Men vi får vänja oss vid en påtaglig kampsituation. Det förödande, pågående utnötningskriget från fiendens sida kan enbart vinnas genom en förtröstan till Honom, Jesus Kristus, som vunnit det avgörande kriget: “Han avväpnade härskarna och makterna och gjorde dem till allmänt åtlöje när han triumferade över dem på korset” (Kol 2:15). Vi uppmanas att bli starka i Herren, i hans väldiga kraft och ta vara på en tillgänglig vapenrustning (Ef 6:10–18).  Skriften talar om att vi har en motståndare, djävulen, som både har en lågmäld och en högljudd strategi. Aposteln Paulus talar om falska apostlar, oärliga arbetare förklädda till Kristi apostlar: “… inte undra på det, Satan själv förklär sig till en ljusets ängel. Då är det inte underligt om även hans tjänare förklär sig till rättfärdighetens tjänare. Men de ska få det slut som deras gärningar förtjänar” (2 Kor 11:14–15). Aposteln Petrus uppmanar: “Var nyktra och vakna. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. Stå emot honom, orubbliga i tron, och tänk på att era bröder här i världen går igenom samma lidanden. Efter en liten tids lidande ska all nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, upprätta, stödja, styrka och befästa er. Hans är makten i evighet. Amen” (1 Pet 5:8–11).

Roland Gustafsson

Denna artikel, i något modifierad form, publicerades i Göteborgs Stifts-Tidning (GST), nr 4/2026. 

Ytterligare artiklar som berör ämnet:

Tvinga inte Svenska kyrkans präster att viga

Biskoparnas ansvar anfräts av liberalteologin

Sluta sortera bort konservativa präster

Varför måste präster ”tycka rätt” – men inte muslimska företrädare?

Ärkebiskopens hala svar i en brännande fråga