Guds avbild och mänsklig sexualitet

Guds avbild och mänsklig sexualitet

I en tidigare blogg påbörjade jag recensionen av boken Seoulförklaringen, utgiven av Svenska Evangeliska Alliansen (SEA). Boken kan köpas för 60 kr + 44 kr i porto. 

Pkt IV – Människan; Guds avbild skapad och återupprättad – har ett underavsnitt om Guds avbild och  mänsklig sexualitet (sid 47–55). Jag har sällan läst en så klargörande utläggning om Bibelns helhetssyn i ämnet. SEA har gett tillåtelse att citera avsnittet:

Den kristna synen på sexuell identitet 

● Bibelns skapelseberättelse bekräftar att människan är skapad som en sexuell varelse med tydligt  identifierbara fysiska och relationella egenskaper som man och kvinna. En individs “kön” avser de biologiska egenskaper som skiljer man från kvinna, medan “genus” avser de egenskaper som psykologiskt, socialt och kulturellt förknippas med att vara man och kvinna. Bibeln bekräftar entydigt att människor, både män och kvinnor, är bärare av Guds avbild och representerar Skaparen när det gäller att vårda sig om den skapade jorden (1 Mos 1:26–28; 2:22–23).

● Vi beklagar varje förvrängning av sexualiteten. Vi avvisar tanken att individer kan bestämma sitt kön utan

hänsyn till hur vi är skapade. Även om biologiskt kön och

genus går att urskilja är de oskiljaktiga. Manligt och

kvinnligt är ett inneboende faktum i människans skapelse – ett faktum som kulturer ger uttryck för genom

att skilja mellan män och kvinnor. Vi avvisar också tanken på flytande könsidentitet (påståendet att könsidentitet och könsuttryck är föränderliga beroende på omständigheter och erfarenheter).

● Genom historien har dock personer vars kön inte är helt tydligt vid födseln (i dag allmänt betecknade som intersexpersoner) ställts inför betydande psykologiska och sociala svårigheter. I Bibeln uttrycker Gud sin stora omsorg om eunucker och deras upplevelse av främlingskap och lidande och har förberett en bättre framtid för dem som sätter sin tillit till Gud och lovar att återupprätta deras värdighet. På samma sätt är Guds folk kallat att visa medkänsla och respekt för dem som står inför liknande omständigheter (Jes 56:4–5).

Den kristna synen på äktenskap och singelliv 

● Den första bibelhänvisningen till äktenskapet vittnar om att äktenskapet är instiftat av Gud och framställer äktenskapet som en exklusiv förbindelse mellan en man och en kvinna. Detta resulterar i en ny enhet som Bibeln benämner som “ett kött”. Vi hävdar därför att äktenskapet enligt Guds plan är ett unikt och exklusivt förbund mellan en man och en kvinna, vilka förbinder sig till en livslång fysisk och  känslomässig förening av ömsesidig kärlek och delaktighet (1 Mos 2:24; Matt 19:4–6).

● Dessutom lär Bibeln genomgående att äktenskapet är det enda legitima sammanhanget för sexuellt umgänge. Sex utanför äktenskapets ramar sägs vara en syndig överträdelse av Skaparens ordning och tanke.

● Vi beklagar alla försök inom kyrkan att definiera samkönade partnerskap som bibliskt giltiga äktenskap. Vi sörjer över att vissa kristna samfund och lokala församlingar har gett efter kulturens krav och gör anspråk på att välsigna den sortens relationer som äktenskap.

● Vi hävdar att Gud har tänkt att äktenskapet ska få mänskligheten att blomstra genom att tillhandahålla det nödvändiga sammanhanget för att fostra efterföljande generationer. Trogna äktenskap möjliggör starka familjeband, begränsar på ett sunt sätt friheten och skapar den avgränsade och fostrande miljö som gör det möjligt för barn att utvecklas.

● Den bibliska synen på äktenskapet innefattar uppfyllandet av Skaparens befallning till människan att föröka sig samtidigt som det ger paret gemenskap och njutning. Vi är ledsna över att människors strävan efter sexuell frihet som något personligt och socialt gott har tonat ned fortplantningsaspekten av  äktenskaplig sex, vilket ofta har lett till en nedvärdering av barn och en dramatisk ökning av aborter världen över (1 Mos 1:28; 2:18–25). 

● Det kristna äktenskapet är tänkt att efterlikna förhållandet mellan Kristus och kyrkan och utgör därmed ett unikt sätt att vittna om evangeliets följdverkningar genom att man och hustru fullgör sina skyldigheter mot varandra som lärjungar under Jesu Kristi herravälde. Därför måste kristna som väljer att gifta sig satsa på att vårda sitt äktenskap och uppfostra de barn som kan komma att födas eller adopteras av dem (Ef 2:22–31). 

● Även om äktenskapet har varit det givna idealet för vuxna i alla samhällen, och även om man och hustru kompletterar varandra, är äktenskapet inget nödvändigt steg för att göra en människa hel. Såväl gifta som singlar är fullt kapabla att uppfylla Skaparens vilja och vittna om Jesus Kristus. Varje människa skapad till Guds avbild är en hel person med maximal potential inom ramen för andra mänskliga relationer. Herren Jesus, den fullkomliga människan, exemplifierade denna sanning om livet som singel. Aposteln Paulus argumenterade uttryckligen för att singellivet, oavsett om det beror på yttre omständigheter eller är självvalt, ger kristna unika möjligheter att tjäna Guds rike på ett sätt som inte är möjligt för dem som är gifta (1 Kor 7:32–35). 

● Vi uppmanar alla lokala församlingar att stötta både singlar och gifta par i den kristna gemenskapen genom undervisning, rådgivning och nätverk för ömsesidig uppmuntran och praktiskt stöd. En sådan gemenskap vittnar om evangeliets kraft genom att visa på bibliska värderingar så som djup vänskap, kärlek och trohet i äktenskapet, hedrande av föräldrar och hängiven fostran av barn inom ramen för vår trohet mot Jesu Kristi herravälde till Guds ära.

Den kristna synen på samkönade sexuella relationer

● Sexuellt umgänge mellan personer av samma kön är en företeelse som är lika gammal som den änskliga civilisationen, och Bibeln visar i både Gamla och Nya testamentet att den är medveten om sådana beteenden. På sex ställen i Bibeln nämns uttryckligen sexuellt umgänge mellan personer av samma kön. På grund av ämnets extraordinära betydelse för samhället och kyrkan i dag är det viktigt att kristna blir medvetna om alla hänvisningar i Bibeln till sexuellt umgänge mellan personer av samma kön och vad de betyder i sitt sammanhang – Första Moseboken 19:1–3; Tredje Moseboken 18:20 och 20:13; Romarbrevet 1:24–27; Första Korintierbrevet 6:9–11; Första Timoteusbrevet 1:9–11:

1. Gamla testamentet nämner sex mellan personer av samma kön i berättelsen i Första Moseboken 19:1–3, där Abraham och hans familj kommer i kontakt med Sodoms kultur vilken Gud hade sagt var mycket ond. Sodoms ryktbarhet berodde på olika former av social ondska, inklusive stadsbornas försök att våldta Lots gäster, vilket i berättelsen lyfts fram som bevis för stadens bottenlösa moraliska tillstånd (Hes 16:49–50; 1 Mos 18:20–21; 19:1–13; Jud v 7).

2. I Nya testamentets apostoliska vittnesbörd nämns samkönat sex i Romarbrevet 1:18–27, Första Korintierbrevet 6:9–11 och Första Timoteusbrevet 1:9–11 – detta mot bakgrund av den grekiska och romerska kulturen. Historiska källor visar att sex mellan personer av samma kön var en välkänd företeelse vid denna tid och att den hade normaliserats, särskilt i samhällets övre skikt. I det här sammanhanget är det slående att Paulus jämställer sex mellan personer av samma kön med sexuella synder som otukt och äktenskapsbrott. Han inkluderar det också i en mer omfattande lista över synder som stöld, girighet, fylleri, förtal och svindleri. I Första Timoteusbrevet 1:9–11 rymmer listan som förbjuder samkönat sexuellt  umgänge även mord, otukt, slavhandel och mened. Alla som gör sig skyldiga till sådant kallas för laglösa, rebeller, gudlösa, syndare, oheliga och oandliga människor.

3. I Första Korintierbrevet 6:9 myntar Paulus ett ord för att beskriva sex mellan män utifrån två hänvisningar i Tredje Moseboken 18:20 och 20:13. I dessa texter står det att sex mellan personer av samma kön bryter mot Guds lag, vilken israeliterna var bundna till på grund av sitt förbund med Gud. 

4. När Paulus i Romarbrevet 1:24–27 hänvisar till sex mellan personer av samma kön, gör han det för att visa hur mänsklighetens uppror mot Gud har lett till att man förkastat Guds skapelseordning. Som bevis på mänsklighetens moraliska bankrutt anför han den utbredda avgudadyrkan och den sexuella omoralen. När det gäller sexuell orenhet fördömer Paulus i synnerhet sex mellan kvinnor och sex mellan män, och det är uppenbart att de var välkända sedvänjor i det som då ansågs vara världens mest sofistikerade kultur. 

● Alla bibliska hänvisningar till sex mellan personer av samma kön leder till den ofrånkomliga slutsatsen att Gud betraktar sådana handlingar som en kränkning av hans avsikt med sexualiteten och en förvrängning av Skaparens goda grundplan och därför utgör synd. Men evangeliet försäkrar oss om att de som – av okunnighet eller medvetet – har fallit för frestelsen och syndat kommer att få förlåtelse och en  återupprättad gemenskap med Gud genom att bekänna sin synd, omvända sig och förtrösta på Kristus.

● Vi är medvetna om att ett antal människor, både inom och utanför kyrkan, upplever en dragning till personer av samma kön och att detta för vissa är den enda eller dominerande dragningen. Bibelns förväntan på kristna att motstå frestelser och därigenom hålla sig sexuellt heliga, såväl beträf ande begär som beteenden, gäller lika mycket för personer med en heterosexuell läggning som för personer med en homosexuell läggning. Vi inser emellertid att kristna som känner dragning till personer av samma kön ställs inför utmaningar även i kristna sammanhang. Vi bekänner vår brist på kärlek till våra systrar och bröder i Kristi kropp som synd.

● Vi uppmanar kristna ledare och lokala kyrkor att erkänna att det i våra gemenskaper finns troende som upplever sig dragna till personer av samma kön och att stötta dem i deras lärjungaskap med hjälp av pastoral omsorg och genom att utveckla sunda gemenskaper av kärlek och vänskap. I boken finns en fotnot, med länk till följande dokument: A Theology of the Human Person.

Människan; Guds avbild skapad och återupprättad är i sin helhet tillgänglig även på engelska: The Human Person: The Image of God Created and Restored.

Slutligen – det är intressant att ta del av kongressens deltagarlista, uppdelat på världsdelar. Nord (Europa och Nordamerika) hade ca 38% av representanterna, medan Syd (övriga världsdelar) hade ca 62% av representanterna. En förskjutning har skett med avseende på det globala missionsuppdraget och – förmodligen – även agendan för missionstänkandet. Hade Nord ensamt kunna uttrycka ett så tydligt budskap om Guds avbild och mänsklig sexualitet?!

Lästips:

● Tillsammans – Gud till ära och människor till tjänst 

● Bekänna färg

Roland Gustafsson, Biskop emeritus i Missionsprovinsen