Morten Skovsted m.fl. (red.)

Eksistensen 2026; kr. 249,95

https://www.eksistensen.dk/151-salmer-alm.html

Syng Nyt har gjort det igen! Kun 10 år efter deres første salmebogstillæg 100 Salmer udkommer en efterfølger med 151 salmer. Ifølge forordet skyldes udgivelsen forlaget Eksistensen, som har opfordret gruppen til at komme med en efterfølger. Man må endnu engang imponeres og beundre den arbejdsindsats og dygtighed, som udgiverne præsenterer. Det er en flot opsat bog, som afspejler en flid og et ambitionsniveau fra udgivernes side, som gør indtryk.

Cirka en tredjedel af salmerne er gengangere fra det tidligere tillæg, så det nye tillæg kan betragtes som en organisk videreføring mellem det gamle og det nye. De 57 salmer kan jo så betragtes som sværvægtere, som åbenbart har overlevet tidens slid. Omkring en fjerdedel af salmerne (39) deler tillægget med en anden aktuel salmesøster, Kirkesangbogen (2017). 16 af dem var også i 100 Salmer, så redaktionen har altså valgt at medtage 23 numre fra Kirkesangbogen udefra. Om to af dem, Jens Rosendals Du kom med alt det der var dig (859) og Som solskin over mark og hav (863) dermed er blevet til salmer, er et presserende, men ubesvaret spørgsmål. Man må i hvert fald konstatere, at begrebet salme er blevet strakt længere end Kirkesangbogens opdeling i sange og salmer, og dermed kunne man få det indtryk, at med 151 Salmer støttes og måske endda styrkes Kirkesangbogens påbegyndte sekularisering af salmebogs-genren. Forstørrelsesglasset skal i hvert fald findes frem, for at finde kristne erfaringer i de to ovenfor nævnte eksempler. Det gælder også for Christian Connies/Sys Bjerres Åbent hjerte (923).

Tillægget har en oversigts- og emneinddeling af salmerne, som genkendes fra Den Danske Salmebog. Der er dog i tillægget en betoning af gudstjenesten i forhold til troen, og mødet med menneskelivets cyklus og overgange har overvægt i forhold til mødet med de bibelske fortællinger og verdensbillede. I forhold til emneinddeling har første trosartikel 15 salmer, anden trosartikel 5 og tredje trosartikel 1. I de fleste tilfælde begrænses gudserfaringen til første trosartikel; ofte knyttet til almenreligiøse erfaringer i naturen, livet eller i kirkens rum. For eksempel gøres Jesu fødsels betydning til en livskrafts- og lysoplevelse i Decembernat af Iben Krogsdal (807). Et træk, der også dominerer den allerede populære oversatte salme af Emmy Köhler, Nu tændes tusind julelys (804).

Man har i første hoveddel 'Kirken' valgt at nedtone trosaspektet og placeret Gud Fader, Søn og Helligånd efter gudstjenesten og de kirkelige handlinger. Det efterfølges af det andet afsnit 'Menneskelivet', som indeholder trosaspekter samt årstids- og dagsalmer. Det udtrykker altså en grundopfattelse, at kirkelivet udgør gudstjenesten og kirkelige handlinger, mens trosaspektet hører menneskelivet til. I forhold til DDS har man altså slået kristenlivet og menneskelivet sammen. Dette kristendoms- og kirkesyn bliver også i stor stil bekræftet af salmerne, som i mange tilfælde er kendetegnet ved en sammenstilling af bekræftende almenreligiøse og/eller åbne religiøse hverdagserfaringer med den kirkelige og eventuelle bibelske ramme for dem. Desuden er der en tendens til at reducere det bibelske budskab til eksistentiel mening. For eksempel koncentreres himmelfartsbudskabet til Guds kærligheds nærvær i Du forsvandt i skyen af Holger Lissner (822), men fordi det 'reduceres' til dette, kommer budskabet til at fremstå åbent og diffust afventende.

Den offentlige debat afslører ofte på forskellige måder, at mange folkekirkemedlemmer forventer, at kirken skal tjene deres behov for kirkelig servicering og bekræftelse af deres personlige religiøsitet. Da det ofte går på tværs af det bibelske verdensbillede og menneskesyn, bliver her en konflikt, som tillægget tilsyneladende løser ved at gøre kristentro mere til et eksistentielt meningsanliggende end til den bibelske kamp omkring synd, retfærdighed og dom (jf. Joh 16,8). Kristus og hans gerning bliver let reduceret til en 'bekræfter' og til gode livsoplevelser. Det bliver næsten sat på ord i Jonas Eikas Hør kroppene synger (857), som i sin åbenhed kan betyde alt muligt, så længe det er bekræftende. Den religiøse erfaring, som salmerne afspejler, skaber sjældent konflikt og anfægtelser, og derfor er bodstanken nærmest ikke-eksisterende.

Med enkelte undtagelser (for eksempel i Merete Bandaks øko-salme Et menneske - et vindpust (872)) fremstår synd nærmest som en diffus fremmedgørelse og mangel på virkelighedserkendelse, og frelsen fremstår enten som eksistentielt håb, fred og mening (for eksempel i Nu ligger vejen øde af Leif Rasmussen (821) eller Anne Linnets Størst af alt er kærlighed (861)); eller som det bekræftende kirkelige fællesskab (for eksempel i flere af salmerne om kirken af Iben Krogsdal og Janne Mark). Selv Herre, vi tror af Lisbeth Smedegaard Andersen (834), hvor omkvædet er den alvorlige opfordring fra Ef 5,14: "Vågn op du som sover, stå op fra de døde, og Kristus vil lyse for dig", bliver dette budskab om omvendelse til Kristus nærmest reduceret til en hjælp til eksistentiel selvhjælp. Selvom Iben Krogsdals bekendelsessalme Vi tror på en Gud (881) nærmer sig en traditionel Kristusbekendelse, fremstår han her ret så humanistisk. Det er nok ikke tilfældigt. For et perspektiv videre i den retning finder vi i Jens Rosendals Troen er ikke en klippe (909), som i skræmmende grad overlader denne vigtige sag til os selv, eller i Per Krøis Kjærsgaards Linedanser (917) og Jens Sejer Andersens Hvor du sætter din fod (918), som begge er overraskende uinteresseret i, hvad Gud har at tilbyde ind i vores menneskeliv.

Teologisk set og som personlig andagtsbog fremstår tillægget derfor generelt ret så overfladisk og usikkert. Jeg noterer mig at Fadervor er en populær bøn i samlingen, som der ofte refereres til, og at der er stort syn for splittelsen i verden mellem folk og enkeltindivider. Der er god erfaren livsvisdom til stede (som for eksempel i Lars Busk Sørensens Mit menneskeliv har været (928)). Desuden er der flere vellykkede eksempler på sammenkædningen af årstiderne med kristne erfaringer (for eksempel Lars Busk Sørensens Den lange lyse sommerdag (938) eller Lisbeth Smedegaard Andersens Fra vest står blæsten (939)). Men i forhold til bibelsk kristendom fremstår det let som humanistisk efterklang.

På trods af deres æstetiske skønhed bliver bøns-salmerne let diffuse i deres perspektiv (med Mirian Dues Når dagen synker ned i knæ (894) og Nikolaj Paakjærs Vaklende hjerte (896) som gode eksempler). I nogle tilfælde bliver det uklart om det overhovedet er Gud Fader, der omtales, for eksempel i Dy Plambecks Skybrud (901) med dens stærke fokus på de afdøde eller Janne Marks Syng for alverdens urolige hjerter (905), hvis gudsperspektiv kunne passe ind i adskillige (natur-)religioner.

Det er, som om man grundlæggende er forlegen i forhold til at gøre troskampene og gudsforholdet for kristent. Jeg spørger derfor mig selv, om 151 Salmer er et resultat af den moderne-kritiske fornufts mange års negligering af eller måske endda ringeagt for personlig andagt og oplæring omkring bibellæsning og bøn i store dele af folkekirken. Selvom der er undtagelser (for eksempel Marianne Søgaards Vi sidder i mørket og skyggernes dal (916) eller Johannes Johansens Jeg er så bange for at dø alene (926)), virker det som om man er blevet bange for at knytte troskampene for tydeligt til det bibelske univers. I flere tilfælde som i de ovenfor nævnte er det tydeligt, at salmerne er skrevet over og i dialog med bestemte bibeltekster. Det er derfor ærgerligt, at det ikke fremgår, og det bekræfter lidt min fordom om, at redaktionen ikke finder Bibelen særlig relevant for det moderne menneskeliv.

Selvom der nok er kampe i mange af salmerne, savner jeg de klassiske troskampe omkring tilegnelsen af Guds nåde og Guds Ord og det bibelske trosliv omkring frelse og tilgivelse, som vi kender det fra gamle troskæmper som Martin Luther. Det er, som om anfægtelse og fortabelse primært fremstår som et eksistentielt meningsanliggende, og frelsen findes primært i den kirkelige gudstjeneste med bekræftende forkyndelse, fællesskab og sakramenter, som giver eksistentiel væren og tryghed. Det er vel det, man på dansk kunne karakterisere som senmoderne grundtvig-tidehvervsk teologi og kristendomsforståelse. Nogle steder går man da også hele vejen, for eksempel i Julie Damlunds dåbssalme Vand fra himlen (850), som forkynder frelse for alle døbte uanset tro eller i Johannes Møllehaves Vi trækker streger og sætter skel (885), som forkynder alles frelse.    

Man fornemmer nok anfægtelseskarakter, f.eks. i fastesalmen Jeg hører regnen falde af Lisbeth Smedegaard Andersen (812), men det er nærmest blevet reduceret til en længsel efter forår. Så enten skal salmen fortolkes allegorisk (a la Brorsons Her vil ties, her vil bies (DDS 557), eller også har man gjort faste-aspektet til et alment-religiøst princip. I kontrast hertil står samme salmedigters Dit ansigt Herre, søgte jeg (914) med en helt anden tydelighed. Mon udtrykket 'af dybsens nød', som hun benytter i tre af versene, her har været til inspiration? Ligeså trækker nadversalmen Nu knæler vi i dit hus (856) af Marianne Velling Bordinggaard på klassisk luthersk spiritualitet. Det er godt at se her i ny sprogdragt.

Dåbssalmerne er med en enkelt undtagelse også nærmest bredt anlagte budskaber om livets fornyelse og åbenhed for livets gave. Imellem disse eksistentialistiske 'glasblomster', er det en glæde at møde Hans Anker Jørgensens mere klare Sov du lille, sov nu godt (846) som både henviser til livets fornyelse og troens kristne indhold. Fremhæves skal også hans finurlige vielsessalme Hvad er det, du min kære (858), som leger med N.F.S. Grundtvigs gamle kærlighedssang Hvad er det, min Marie! (1851). Den suppleres fint af Iben Krogsdals alvorlige Indtil døden os skiller (860).  

Der er meget smuk poesi i samlingen, og det afspejler redaktionens høje kunstneriske kvalitetskrav til salmerne. For eksempel er Iben Krogsdal god til at lege med ord i Hold da op! Hvad sker der her (819) samt naturligvis Simon Grotrian, som i sine seks salmer er en mester i pudsige ord- og billedsammensætninger.

Nogle salmer skiller sig ud i forhold til form. Det er ret tankevækkende de oversatte samt dem, som lægger sig op ad udenlandske traditioner, som f.eks. den keltiske Må din vej gå dig i møde (921) og Arne Andreasens keltisk inspirerede Må din dag få glæde (842). Det er godt at se, at tillægget også giver plads til seks oversatte salmer. Dansk salmetradition er dybt præget af udenlandske oversættelser, og nye oversættelser bekæmper folkekirkens nationalistiske tendens til at lukke sig om sig selv. Det giver derfor god mening at gøre det til en del af den fortsatte fornyelse af salmekulturen, da salmer ofte kan bygge bro mellem kirkesamfund og -retninger. Det er dog uklart, hvorfor det netop er den enkle, finske Helligånd tag mig ved hånden (823) og de to sydamerikanske Gud Helligånd, tænd ild i vore tanker (825) og Håbstango (883) som er medtaget her; for ikke at nævne Dietrich Bonhoeffers stærke nytårssalme fra 1944 Af gode magter (900) eller den gamle svenske Nu tændes tusind julelys (804). Det kan man vist kalde 'en broget buket', og jeg spørger mig selv, om dette aspekt er gennemtænkt fra redaktionens side.

Selvom 151 Salmer er udtryk for en bestemt nutidig folkekirkelig spiritualitet og teologisk tendens, afspejler den en særlig gren af dansk salmetradition. Samlingen viser stor digterisk talent, og man fornemmer nok, at redaktionen har deres favoritter blandt nutidens salmedigtere. De ovenfor nævnte tendenser til eksistentielle fortolkninger og skabelsesteologi kan også findes eksemplificeret i salmer hos store salmedigtere som H.A. Brorson (for eksempel i O Helligånd! mit hjerte (DDS559)), Grundtvig (for eksempel i Som forårssolen morgenrød (DDS234)) og ikke mindst B.S. Ingemann (for eksempel i I fjerne kirketårne hist (DDS776)). Men mens de hos Brorson og Grundtvig bestemt ikke står alene, er det som om man med dette tillæg primært ønsker at videreudvikle salmetraditionen ad denne mere eksistentialistisk-humanistiske og almen-religiøse vej. Selvom jeg godt kan værdsætte og se værdien i denne tradition, mener jeg bestemt ikke den kan stå alene, og det er da trist, hvis det er det centrale, kirken har at tilbyde moderne mennesker. Ikke mindst i disse år, hvor unge efterspørger mere substans hentet fra folkekirkens dogmatiske og kontemplative traditioner.    

Forlaget har flere steder i sin annoncering påpeget at samlingen er "relevant for det moderne menneskeliv". Er dette korrekt? Måske. For den fremstår æstetisk smuk, nutidig og meget bekræftende i sit budskab. Men er dette salmetillæg udtryk for, hvad det moderne menneske har brug for? Selvom der er flere eksempler på gode salmer blandt de 151, er jeg her mere kritisk, for i forhold til Bibel, bekendelse og tradition fremstår tillægget overordnet uklart, begrænset, tendentiøst og dermed eksklusivt i sin tilgang til kristendom og kirkelighed. Folkekirken og det danske folk har brug for noget andet og mere, hvis den skal forny sig i forhold til - men ikke bare i pagt med - tiden.   

Tillægget findes også i en udgave med stor skrift, dertil er udgivet en nodebog samt et kommentarbind til tillægget, Kommentar til 151 Salmer. De er dog ikke gennemgået og inddraget i forbindelse med denne anmeldelse.  

Peter Nissen

Præst, missionær og lærer på Løgumkloster Kirkemusikskole

Opprinnelig publisert på KSBBs nettside:

https://www.kirkelig-samling.dk/151-salmer-et-salmebogstillaeg/

       Landsbypresten Ingrid Braun åpnet konferansen med foredraget Kirkelig strukturdebatt og dens farer for menighetene. Hun presenterte dramatiske prognoser for den bayerske kirkevirkeligheten fram mot år 2035: Det forventes en numerisk reduksjon på hele 40 % i medlemstall, kirkeinntekter og antall ansatte innen 2035 (en framskynding av prognoser som tidligere gjaldt for 2060). Rundt 2035 anslås befolkningen å bestå av ca. 8 % evangeliske, 8–9 % katolikker og 8 % muslimer. Det siste året begynte kun mellom 200 og 300 studenter på evangelisk teologi i hele Tyskland. Justert for folketall svarer dette til knapt 50 i Norge.

       Svaret fra kirkeledelsen er en omfattende strukturreform med tvungne sammenslåinger til «regionalmenigheter». Braun uttrykte stor bekymring for denne utviklingen. Når særpregede lokalmenigheter tvinges inn i større, grå enheter, svekkes det lokale engasjementet. I tillegg blir samarbeidet mellom prester vanskeligere når de har ulikt teologisk ståsted. Braun tok i stedet til orde for en modell basert på diversifisering og frivillige sammenslutninger der menighetene faktisk passer sammen. Dette framstår som en av de største og mest betente sakene i Tysklands lutherske kirke i dag.

       Den 89 år gamle presten Winrich Scheffbuch holdt to bibeltimer, den første med utgangspunkt i Matt 24,1–14 under overskriften «Den forgjengelige verden og evangeliet», den andre over temaet «Jubelen i himmelen over den frafalne menighetens fall», dette med utgangspunkt i Åpb. 19. Scheffbuch leverte en rekke observasjoner og understreket at forførelsen er en langt større fare for menigheten enn ytre forfølgelse. Med henvisning til et utsagn fra en kjent teolog: «Antikrist kommer fra sakristiet» poengterte han at forførelsen kommer innenfra – fra kirkens egen midte. Han minnet om at kirkelige strukturer opp gjennom historien har identifisert seg med verdensmakten, for eksempel under pave Gregor VII, forfølgelsen av valdenserne og motreformasjonen. Ingen kirkesamfunn er spart for denne faren. Sammenslutninger i dagens kirkeliv tenderer til å motsette seg tydelig teologisk profilering.

       Professor Uwe Zerbst fulgte opp de eskatologiske linjene i foredraget «Løft deres hoder…», med utgangspunkt i Jesu endetidstale (Matt 24, Mk 13 og Lk 21). Mens den sekulære eskatologien er preget av fortvilede forsøk på å avverge katastrofen, bringer den bibelske apokalypsen et håp om forløsning ved Guds inngripen. Dette gir den kristne en dyp sinnsro i møte med samtiden.

       Guds rike er helt sentralt i NT (over 100 ganger i evangeliene), men Jesu første komme brøt radikalt med datidens apokalyptiske forventninger. I Lk 17,20f understrekes det at Guds rike er «midt iblant dere» – det er knyttet til Jesu egen person, et poeng kirkefaderen Origenes kalte autobasileia (Guds rike i egen person).

       Guds rike kan ikke tvinges frem med makt. Hadde Gud kommet som en åpenbar, tyrannisk makt, ville han kun oppnådd ytre orden og opportunistisk tilpasning hos mennesket. Gud velger i stedet å overvinne synderen gjennom agape – kjærlighet gjennom Guds lidelse på korset.

       Gjenkomsten vil komme overraskende (Matt 24,14; 25). Tegnene i historien – falske frelsere, krig, naturkatastrofer, indre kirkelig forfall og verdensvid evangelisering – er ikke unike engangshendelser, men gjentakende rystelser. Taler Jesus egentlig om sin gjenkomst i Matt. 25? Zerbst mener han taler om tiden før gjenkomsten. Derfor kan man heller ikke tale om skuffelse i urkirken over at gjenkomsten ikke inntraff (Parusieverzögerung) som nøkkel til å forstå de nytestamentlige skriftene.

       I foredraget «Oppbrudd inn i fremtiden» (opprinnelig utarbeidet som en trilogi om Francke, Spener og Zinzendorf) tegnet Uwe Zerbst profilen til pietismens far, Philip Spener (1635–1705). Pietismen oppstod som en strømning under de brutale livsbetingelsene etter trettiårskrigen, som reduserte Tysklands befolkning fra 16 til rundt 10–12 millioner. Samtidig var perioden preget av politisk enevelde og enorm materiell sløsing med praktbygg i blant annet Versailles og Dresden.

       I en tid der den lutherske ortodoksien hadde stivnet i uforsonlig kontroversteologi, lengtet mennesker etter å bli grepet av troen. Johann Arndts (1551–1621) verk Den sanne kristendommen etterlyste en indre fornyelse og omforming av mennesket, hvorpå han ble kritisert for ikke å holde fast på reformatorenes vektlegging av mennesket som «synder og rettferdig på samme tid» og dermed på syndens alvor.

       Philip Spener vokste opp med Arndts bøker. Etter sin doktorgrad i 1669 over Åpenbaringsboken (den sjette basun), etablerte han i Frankfurt sine berømte collegia pietatis – en sorts husgrupper. Hans programmatiske skrift Pia Desideria (1675) – opprinnelig skrevet som et forord til Arndts bøker – brakte håpet om bedre tider i denne verden. Her ser Zerbst det egentlige bruddet med den eldre lutherske teologien i pietismens tidlige fase. Det erfaringsmessige kom senere. Speners reformprogram gav impulser til den protestantiske misjonen. I sentrum av Speners reformprogram stod Bibelen, det allmenne prestedømmet, kristendom som livspraksis, ikke bare intellektuell kunnskap og avvisning av det han oppfattet som unødig strid.

       Søndagens gudstjeneste og den påfølgende informasjonssamlingen gav et godt innblikk i bevegelsens nåværende situasjon og identitet: Formannen Andreas Späth forrettet messen assistert av religionslæreren Gerhard Schmidt og misjonspresten Gerhard Muk (med bakgrunn fra to tjenesteperioder i Tanzania), som tjenestegjorde uten geistlig drakt selv om han er ordinert prest. Späth er religionslærer og ikke presteviet, men har status som predikant med sakramentsforvaltning i den bayerske landeskirken. I prekenen lød – som flere andre steder i vår tid – en tone av at noe åpenbart er i oppbrudd i kulturen, selv om vi ennå ikke vet nøyaktig hva dette oppbruddet innebærer og vil føre til.

       Jeg anslår at det deltok rundt 40 personer på samlingen, overveiende lekfolk, i stor grad eldre. Under informasjonssamlingen etter gudstjenesten orienterte Späth om bevegelsens arbeid og nevnte at det er mindre aktivitet nå enn tidligere. Det har vært på tale å samarbeide tettere med Gesellschaft für innere und äußere Mission (Neuendettelsau, som Kirchliche Sammlung i sin tid sprang ut fra), men de ledende kreftene ønsker ikke en full sammenslåing.

       Bevegelsens fulle navn er Kirchliche Sammlung um Bibel und Bekenntnis (KSBB). Mitt inntrykk er likevel at det i denne forsamlingen er mer vekt på Bibel enn på Bekenntnis (bekjennelse). Rett forstått bør det være slik; som lutheranere tror og bekjenner vi oss til Bibelens sannhet gjennom den spesifikke kristendomsformen vi har fått overlevert.

Inledningsvis anges två vanliga invändningar mot konfessionella skolor: 

1.     att de bidrar till segregation genom att samla elever med liknande bakgrund

2.     att de förmedlar värderingar som strider mot skolans värdegrund. 

Det råder politiskt sett, framförallt via Socialdemokraterna och Liberalerna, principiell kritik mot konfessionella skolor utifrån kritiska antaganden om segregation, kunskapsresultat och värdegrund.  

Rapporten delger statistik om konfessionella grundskolor i ett europeiskt perspektiv (där kristna skolor utgör majoriteten). Som exempel – tio länder i Europa – andel av totalt elevantal: Nederländerna 58,3 %, Belgien 56,4 %, Spanien 32 %, England 23,7 %, Frankrike 17 %, Österrike 5 %, Tyskland 4 %, Danmark 2,6 %, Norge 1,8 % och Sverige 0,7 %. Sverige är med andra ord kraftigt avvikande i en internationell jämförelse. Trenden i det politiska tänkandet är att vi ska marginaliseras ytterligare. Dessutom har Sverige Europas mest restriktiva regelverk. Undervisningen ska vara icke-konfessionell och religiösa inslag får enbart förekomma frivilligt och utanför undervisningstiden. 

Vidare konstateras att Sverige läsåret 2025/26 hade 50 kristna, två judiska och en muslimsk grundskola. Rapporten summerar: “Krav på att förbjuda konfessionella skolor är unikt i Europa och förekommer annars enbart i auktoritära stater. I demokratiska rättsstater ses pluralism i utbildningsväsendet som en tillgång – inte som ett hot” (sid 11).  

Rapporten analyserar och belyser vidare på ett seriöst sätt frågor kring segregation, kunskap och resultat, värdegrund och elevupplevelser. I några sammanfattande slutsatser påpekas bl a följande (sid 29–30):

• att kristna skolor i flera centrala avseenden uppnår bättre resultat än kommunala skolor
• att kristna skolor inte utmärker sig som segregerande
• att kristna skolor har en avsevärt större andel elever med utländsk och religiös bakgrund än kommunala skolor
• att kristna skolor i högre grad än riksgenomsnittet upplever trygghet, studiero och förtroende.

Rapporten avrundas med reflektioner om konfessionella skolor, mot förmodan, skulle förbjudas. “Eftersom de kristna skolorna tydligt överträffar de kommunala när det gäller elevernas upplevelser av hur skolorna har lyckats gestalta och förmedla den svenska skolans värdegrund skulle ett förbud mot kristna skolor också försvaga svensk skolas förutsättningar att förmedla de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på” (sid 30). 

    Fyra rekommendationer förmedlas (sid 31):

1.     Att skolor bedöms och regleras utifrån kvalitet, måluppfyllelse och värdegrundsarbete – inte utifrån konfessionell profil.

2.     Att tillsyn och ingripanden inriktas på dokumenterade brister hos enskilda huvudmän, oavsett driftsform eller inriktning.

3.     Att den offentliga skoldebatten förs med tydlig åtskillnad mellan olika typer av skolor och med korrekt användning av begrepp.

4.     Att internationella erfarenheter av pluralistiska skolsystem tillvaratas i den svenska skolpolitiken.

Kristna friskolerådet har statistik som visar att det finns kristna skolor enligt följande: 83 förskolor (2 680 barn), 48 grundskolor (7 442 elever) och sex gymnasieskolor (855 elever). De flesta skolorna är ekumeniska, men det finns två som har en tydligt uttalad evangelisk-luthersk profil:

• L M Engströms Gymnasium i Göteborg, med drygt 600 elever
• Mariaskolan i Umeå (förskoleklass, grundskola och fritidshem), med drygt 70 barn/elever. 

Under försommaren har Skolinspektionen gett besked till Mariaskolan i Umeå om ett återkallande att bedriva undervisning i förskoleklass och förskola. Anledningen är bl a att skolan brottas med ekonomiska problem. Beslutet kommer att överklagas och det har lett till ett intensivt arbete av styrelse och föräldrar att kämpa för skolans överlevnad. Insamlingar pågår och det står givetvis oss fritt att i en prekär situation ge stöd till ett behjärtansvärt skolarbete. Save Mariaskolan!

Roland Gustafsson

(Artikkelen er tidligere publisert her: elfh.se/kristna-skolor-i-sverige/)

Episoden – lenge gløymd – melde seg straks då eg for kort tid sidan høyrde eit intervju med kultur- og likestillingsminister Lubna Jaffery. Saka var at ei undersøking gjort av Bufdir (Barne-, ungdoms- og familiedirektoratet) viser at den positive haldninga til skeive, bi- og homofile er høg, sjølv om den har stagnert. Men det positive synet på transpersonar, derimot, viser ein tydeleg tilbakegang. 

Det er bekymringsfullt, sjølvsagt. 

Slike funn inviterer til så mange slags reaksjonar frå dei som har det politiske ansvaret, og som dessutan sit med pengesekken. Éin slik reaksjon kunne til dømes vera å seia: – Hm. Dette var interessant. Her må det diskuterast og drøftast vidare. Og vi har jo både tanke-, tale og religionsfridom her i landet.

Men det var ikkje aktuelt å svara slik. Så avslappa kan ein ikkje ta på slikt. Sjølvsagt. For det ville nemleg implisera at det er liberale menneske ein vender seg til. Folk som trur på debatt og meiningsutveksling, og som verdset at ikkje 100 prosent meiner akkurat det same om eit av tida sine store stridsspørsmål.

I staden kjem reaksjonen – som i dette tilfellet – på reint instinkt: – Send meir pengar! Regjeringa vil løyve endå nokre millionar til å piska den siste opinionsresten på plass. Det er nemleg noko langt meir enn «standpunkt» som skal påverkast. Prosjektet er langt større enn det! Det er vårt mind set – tankemønster – og kva vi tenkjer om dei store tinga i tilværet – som skal endrast. Og dei gjev seg ikkje før alle er like glade, frigjorde, inkluderande og tolerante.

Her går pengemakt og åndsmakt til samordna angrep på nedervd forståing, tru og overtyding. Overtyding om kva som byggjer eit godt samfunn. Og kva desse normene framleis kan bety for samfunnet. 

Det er om lag femti år sidan forskingspionerane i det faget som heiter demografi kunne fortelja oss kor vi var på veg. Nye samlivsformer, kombinert med fri abort, som i seg sjølv vitna om eit barnefiendtleg samfunn, der vaksne – først og fremst – skulle realisera sitt autonome liv, kunne føra til ei utvikling der nasjonar står på randa til å øydeleggja seg sjølv.

Men desse forskarane kom aldri inn i varmen i akademia. For der var det framleis 68-arane som rådde.

Det er først når ei alternativ åndsmakt står opp mot den kombinerte styrken av ånds- og pengemakt, at ei ny retning kan stakast ut.

Egil Morland

(Tidlegare publisert i Dagen)

Like fullt skal alt Guds ord forkynnast, alt skal opp på preikestolen. Det idealet og den forpliktinga finn vi hjå apostelen Paulus når han i avskjedstalen sin til dei eldste i Efesus seier: «For eg har ikkje halde noko attende, men eg har forkynt dykk heile Guds råd.» Det er grunnen til at han kan seia at han ikkje er skuld i nokon manns blod, altså at han er utan skuld om nokon i Efesus skulle gå seg åndeleg vill og endatil gå fortapt. (Apg 21, 26f).

No er ingen av oss apostel slik som Paulus, og med det har ingen av oss nådegåveutrustning, bibelsk kunnskap og åndeleg innsikt som han, og med det er det ingen av oss som åleine kan makta ein slik breidde i forkynninga og undervisninga. Gud har difor ordna det slik at han i den kristne forsamlinga har sett ulike nådegåver og han kallar folk med ulik åndsutrustning og innsikt i Guds ord, slik at heile Guds råd samla sett kan forkynnast også i dag. Det er den åndelege leiarskapen sitt ansvar å sjå til at det skjer. Dette er ei svært viktig side ved hyrdetenesta, Det er åndeleg usunt og det kan føra til åndeleg villfaring om alle forkynning ein lyttar til, er frå ein og same personen.

No er det slik at det er ulike arbeidslag i Guds rike, og ikkje alle har same ansvaret for forkynning. Vi har kristne skular, diakonale institusjonar og organisasjonar, ulike typer kristne media, kristne bokhandlar og andre tiltak. Slike arbeidslag har ikkje som oppdrag å formilda heile Guds råd i forkynning og undervisning, men fokusera på det som er deira spesielle kall. Denne typen arbeidslag skal likevel stå i ein samanheng der heile Guds råd vert forkynt, slik at alle som møter Guds ord kan få møta det fullt ut.

Kristne forsamlingar og misjonsorganisasjonar, som har forkynning og undervisning til frelse og kristent liv som mål, er eksplisitt forplikta på apostelens ord om å forkynna heile Guds råd. Vi ser til tider døme på at forsamlingar og organisasjonar seier dei vil opptre samlande, og at dei difor ikkje tek opp og ikkje tek stilling til kontroversielle spørsmål. Dei vil konsentrera seg om det sentrale, vert det gjerne sagt. Det som då i dagens åndsituasjon vert utdefinert, er særleg det som gjeld samliv og ekteskap. Kva som vert rekna som sentralt og samlande, vert då ikkje definert ut frå Bibelen, men ut frå åndssituasjonen. Det er ein måte å tenkja på, som djupast sett korkje er å vera samlande eller sentral – tvert imot. Over tid vil det føra vill.

Den refererte tenkjemåten er uhaldbar, og i strid med kristen tenking. Vi har ansvar for at folk ikkje vert førte vill, og då må forkynna og rettleia slik at det ikkje skjer. Det skjer berre når heile Guds råd vert løfta fram på talarstolen. Går folk seg vill etter å ha høyrt ei mangelfull forkynning, sit vi med skuld. Profeten Esekiel har to svært alvorlege og aktuelle kapittel om dette (kap 33-34). Det kviler eit stort ansvar på alle som har åndeleg leiarteneste og forkynnarteneste. Det gjeld både å forkynna og undervisa det som er positivt og rett, men det gjeld også å åtvara og formana. Det er dette som ligg bak når Jakob skriva at «ikkje mange av dykk må verta lærarar». Dei skal nemle få ein strengare dom (Jak 3,1).

I dagens åndssituasjon er det påtrengjande viktig å seia nettopp dette: Alt Guds ord skal opp på preikestolen – inkludert kontroversielle spørsmål som samliv og ekteskap.

Johannes Kleppa

(Tidlegare publisert på nettsiden til Misjon Sarepta: misarepta.no)

       Med glede noterer vi at representantene for Lyngen-læstadianerne i møter med biskopen har holdt fast på Skriftens lære og sin praksis. Med disse ordene vil vi uttrykke vår støtte til dem. Vi har i mange år vært trukket inn i den samme åndelige kampen.

       Lyngen-læstadianerne er ikke alene om å fastholde kirkens lære om at kvinner ikke har adgang til prestetjenesten, slik det fortsatt praktiseres blant et flertall av verdens kristne. Også i den lutherske kirkefamilie holder større og mindre kirker fast på denne praksis.

       I vår tid er det omveltninger i kirkene på flere områder. Den nære historien, også i Norge, har vist at spørsmålet om kvinnelige prester er et av flere med kjønn som tema som utfordrer kirkens tradisjonelle lære og praksis. Og selv om Den norske kirke så langt opptrer med noe større varsomhet overfor prester som ikke aksepterer likekjønnet samliv, har kirkemøtet ikke holdt seg tilbake for å kreve dette tilbudet tilgjengelig i alle menigheter. At prester utelukkes formelt fra tjeneste på grunn av et gammelkirkelig syn på dette spørsmålet, skal vi ikke lenger enn over grensen til Sverige for å se. Med andre ord, det stopper ikke med det pågående presset mot Lyngen-læstadianerne for å slippe kvinnelige prester til i sine vigslede hus.

       Avgjørende i den pågående striden er at Lyngen-læstadianerne her står på Den nye testamentes grunn. FBB har i flere tiår hevdet det samme synet og støttet prester og lekfolk som har måttet lide på grunn av sin holdning til spørsmålet. Av den grunn vil vi både tilskynde Lyngen-læstadianerne til å holde fram som de nå gjør, og kristenfolket til å be for dem og støtte dem i situasjonen de står i.

For sentralstyret i For Bibel og Bekjennelse (FBB)

Jan Bygstad, formann, Erik A.H. Okkels, nestformann, Boe Johannes Hermansen, daglig leder

För den som har följt utvecklingen under en längre tid kommer detta inte som någon överraskning.

När Missionsprovinsen bildades var det inte därför att vi önskade splittring. Tvärtom skedde det efter årtionden av växande oro över att Svenska kyrkans ledning allt mer valde att anpassa sig till tidsandan snarare än att låta sig korrigeras av Skriften och bekännelsen.

Erfarenheten visade redan då att det som först beskrivs som en generös samexistens mellan olika uppfattningar med tiden tenderar att övergå i krav på likformighet. Gång på gång har det försäkrats att ursprungliga uppfattningar i omstridda frågor fortfarande ryms inom kyrkan. Samtidigt ser vi hur möjligheten att faktiskt leva, undervisa och utbildas utifrån dessa uppfattningar gradvis begränsas. Det som tidigare ansågs vara en legitim uppfattning blev först en avvikande, därefter en marginaliserad och slutligen en otillåten uppfattning. I praktiken har den som omfattar en tidigare legitim uppfattning blivit diskvalificerad för kyrklig tjänst. I dag ser vi hur präster, prästkandidater och diakonkandidater granskas inte främst utifrån sin trohet mot Skriften, bekännelsen och kyrkans vigningslöften, utan utifrån sin anslutning till vissa av samtidens värderingar. Vi ser hur frågor som tidigare behandlades som föremål för fortsatt teologiskt samtal allt oftare blir lojalitetsfrågor. Vi ser hur den klassiska kristna tron successivt förlorar sitt självklara utrymme inom de strukturer som en gång var satta att bevara den.

Kyrkans Herre är inte tidsandan, opinionen eller de kyrkliga makthavarna, utan Jesus Kristus, densamme i går och i dag och i evighet. 

I den evangelisk-lutherska kyrkan har biskopen ingen makt att skapa ny lära eller att binda samveten genom egna påbud. Biskopens uppgift är att förkunna Guds ord, förvalta sakramenten och vaka över den tro som en gång blivit anförtrodd åt kyrkan och föra den vidare till nya generationer. 

I Apologin till Augsburgska bekännelsen (artikel XXVIII) lär vår kyrka att biskoparna har en bestämd befallning och ett bestämt Guds ord, som de ska predika och enligt vilket de ska utöva sin domsrätt och de har inte rätt att stifta stadgar som snärjer människors samveten.

När biskoparna egenmäktigt använder antagning till vigningstjänst, tillsyn eller administrativa riktlinjer för att uppnå sådant som aldrig uttryckligen beslutats, då sätts dessutom kyrkans egen ordning ur spel. 

Vi vill därför också rikta en allvarlig förmaning till Svenska kyrkans biskopar. Ni har inför Gud och kyrkan lovat att stå fasta i kyrkans tro, försvara den och tillse att Guds ord rent och klart förkunnas så som det är oss givet i den heliga Skrift och omvittnat i vår kyrkas bekännelse. Ni har lovat att följa, upprätthålla och värna kyrkans ordning samt att låta tro, lära och liv bli ett.  

Det är tid att vända om från allt som fördunklar detta uppdrag och att verka i den trohet som era löften förpliktar er till. Ingen biskop är kallad att följa tidsandan, men varje biskop är kallad att i ödmjukhet underordna sig Kristus, hans ord och kyrkans bekännelse.

På samma sätt måste också de politiker och andra makthavare som utövar påtryckningar på biskoparna manas till eftertanke. Kyrkans lära är inte överlämnad åt partipolitik, opinionsbildning eller yttre påtryckning. Den som har inflytande över kyrkans yttre beslut har därmed inte rätt att förändra, förvanska eller sätta sig över den tro som kyrkan har mottagit. Här behövs besinning av den som vill forma kyrkan efter tiden och en villighet att underordna sig den sanning som kyrkan är satt att bevara och förkunna. 

Till alla inom Svenska kyrkan som nu känner sorg, oro eller rådlöshet vill vi rikta en uppmaning: håll fast vid den tro som apostlarna har överlämnat, den tro som kyrkan i alla tider har bekänt och som ingen tidsanda kan upphäva. 

”Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet. Låt er inte föras bort av alla slags främmande läror” (Hebr 13:8–9).

Johannes döparens dag 2026
Bengt Ådahl, missionsbiskop
David Appell, stiftsprost
Jakob Okkels, provinssekreterare
Andreas Karlgren, distriktsledare

missionsprovinsen.se/oppet-brev-till-svenska-kyrkan/

       Noen ord først om den politiske situasjonen i delstaten. Det kristelig-demokratiske partiet CDU har styrt delstaten sammenhengende siden gjenforeningen av Øst- og Vest-Tyskland i 1990. Det høyrepopulistiske partiet Alternative für Deutschland (AfD) har imidlertid vokst til å bli delstatens største på meningsmålingene, for øyeblikket i dobbelt så stort som CDU (42 mot 21 prosent). CDU sentralt og delstatens ministerpresident Michael Kretschmer fra dette partiet holder offisielt fast på prinsippet om en «brannmur» mot AfD, altså et absolutt forbud mot å inngå formelle politiske koalisjoner eller regjeringssamarbeid med ytre høyre, men på grunn av AfDs størrelse er dette vanskelig å gjennomføre i praksis.

       Heller ikke for kirkene er spørsmålet enkelt. Særlig på landsbygda er folk skeptiske til de liberale elitene i vest, slik de oppfatter dem. De ser dem som en trussel mot tradisjonelle familieverdier. I de liberale storbyene Leipzig og Dresden er menighetene derimot ofte progressive med regnbueflagg i kirkene, preget av engasjement for flyktninger og klima, og støtte til den nasjonale retningen i EKD.

       CDU har gått fra å kjempe aktivt imot likekjønnet ekteskap til å fullt ut akseptere det som en del av samfunnet, noe som har ført konservative velgere over til AfD. I dag søker AfD å bruke kirken ved også å støtte tradisjonelle familieverdier. Samtidig inneholder partiet fortsatt klart nazistiske elementer. Dette fører til dype motsetninger innen kirken. Den saksiske kirkeledelsen har i likhet med den katolske bispekonferansen, slått fast at AfD-ideologien er uforenlig med kristen tro og menneskeverdet. Et vedtak fra landssynoden til den evangeliske kirken sier at personer som forfekter synspunkter som strider mot Guds menneskekjærlighet, ikke kan påta seg kirkelige verv. Siden over 40 % av befolkningen i delstaten nå stemmer på AfD, gjelder dette også en stor andel av de aktive kirkegjengerne. I denne situasjonen har kirkeledelsen trådt varlig. Kirkesplittelse har vært en reell mulighet.

       Kraften i motstanden mot sekularisering av den saksiske kirken må forstås på bakgrunn av karakteristiske trekk ved dens nære historie. Kun 15-20 % av den saksiske befolkningen (rundt 600.000) er for det ene kirkemedlemmer etter den massive sekulariseringen DDR-regimet forårsaka. Medlemsstokken framstår derfor som dedikert og som bibeltro samtidig med at Sachsen tilhører et belte i Sentraleuropa (også nord i Tsjekkia på den andre siden grensen) med sterk pietisme.

       For det andre var motstanden innad i kirken mot nazismen under det tredje riket særlig sterk i Sachsen. I motsetning til i Sør-Tyskland hvor Landesbiskopene i Bayern og Württemberg tok klart avstand fra de nazistiske «tyske kristne» (Deutsche Christen), fikk denne bevegelsen allerede i 1933 makten i den saksiske kirken med Friedrich Coch (1887-1945) som biskop. Han arbeidet for å tilpasse kristendommen raseideologien med blant annet fjerning av Det gamle testamente. Biskop Hans Meiser i Bayern prøvde derimot å balansere ved å protestere mot nazistiske overgrep samtidig som han unngikk totalt brudd med staten for å beskytte kirken.

       Allerede i desember 1933 samlet hundrevis av saksiske prester seg i et nødforbund for å avvise biskopen. Under ledelse av den modige teologen Hugo Hahn (1886-1957) opprettet de en uoffisiell, parallell kirkeledelse (Landesbruderrat). Menighetene i Sachsen nektet i stor grad å slippe nazistiske prester til, og de samlet inn penger illegalt for å lønne prester og teologistudenter som ble avskjediget av naziregimet. Fordi motstanden i Sachsen var så synlig og prinsipiell, slo det hemmelige statspolitiet (Gestapo) svært hardt ned på saksiske kirkeledere. Prestegårder ble ransaket, prekener ble overvåket, og prester ble nektet å tale offentlig. Flere saksiske prester ble internert, og Hahn ble forvist fra Sachsen.

       Med kirken nazifisert på topplan oppstod det altså en motstandsbevegelse innad i den saksiske kirken (Bekennende Kirche) som overtok ledelsen ved krigsslutt i 1945 med Hugo Hahn som ny biskop. Lærdommen var at kirken aldri måtte tilpasse seg statens ideologi eller rådende trender i samfunnet. Og historien skulle gjenta seg under DDR-regimet.

       Som om ikke dette var nok, presenterte de saksiske lutheranerne et alternativ til den antinazisitiske Barmen-erklæringen fra 1934. De bekjennelsesbevisste sakserne var skeptiske til erklæringens unionistiske teologi; den var skrevet i fellesskap av lutherske, reformerte og unerte kristne med den reformerte teologen Karl Barth som hovedforfatter. Her inntok sakserne med andre ord en holdning tilsvarende Hermann Sasses (1895-1976) som ønsket en klar evangelisk-luthersk linje. Sasse vil trolig være kjent for flere av leserne av denne teksten.

       Det saksiske bekjennelsesinitiativet ble grunnlagt 30. januar 2012 som en direkte motreaksjon på at kirkeledelsen i Sachsen valgte å åpne opp for at prester i likekjønnede partnerskap kunne bo sammen i prestegårdene. Initiativet er ikke en organisasjon med formelle medlemmer, men fungerer som et nettverk for en lang rekke pietistiske, evangelikale og tradisjonalistiske grupperinger, altså med sympatisører og støttespillere. Markersbacher Erklärung, utarbeidet av menighetsrådet i Markersbach, fikk støtte fra rundt 130 menigheter (en femtedel av menighetene i kirken), det saksiske fellesskapsforbundet (Landesverband Landeskirchlicher Gemeinschaften), konservative ungdomsorganisasjoner som Entschieden für Christus og delstatens CVJM (KFUK/M). Den «harde kjernen» som møtes regelmessig utgjør i dag mellom 30 og 40 personer, hvorav halvparten prester.

       SBI har gått hardt ut mot at kirker og kirkelige bygg flagger med regnbueflagget. De har hentet fram historiske kirkeforordninger fra 1946 og 1947 for å argumentere for at kun den offisielle kirkefanen (lilla kors på hvit bakgrunn) er tillatt på kirkens eiendommer. Da den saksiske synoden innførte kompromisset om offentlig velsignelse av likekjønnede par, utga SBI teologiske veiledere. De oppfordret lokale menighetsråd til å vedta egne lokale lover som forbyr velsignelseshandlinger og utleie av kirkerom til likekjønnede par. Senest i juni 2026 har SBI gått ut med skarp teologisk kritikk av utkast til ny salmebok. Det siste året har initiativet også markert seg som en forsvarer av «kirken nedenfra» ved å kreve at mindre menigheter må beholde sin selvstendige juridiske status, fremfor å bli slått sammen i store, sentraliserte og potensielt mer liberale administrative enheter.

       Gaston Nógrády (født 1964, opprinnelig fra Niedersachsen i Vest) er sogneprest i den lutherske St. Barbara-menigheten i Markersbach i Erzgebirge i Sachsen og et profilert medlem av den saksiske landssynoden i 12 år fram til juni 2026, da han takket nei til gjenvalg. Han er én av fire talspersoner for SBI. To av disse har nå blitt nyvalgt inn i landssynoden. Han sitter som varamedlem i kirkeledelsen fram til november 2026. Vi har stilt ham fire spørsmål:

1 Hva er arbeidsformen til det saksiske bekjennelsesinitiativet?

Vi møtes omtrent fire ganger i året til et kveldsmøte med gudstjeneste og påfølgende samling, og i tillegg har vi et tverrfaglig arbeidsseminar (Klausurtagung) én gang i året. Nye deltakere kan kun inviteres etter godkjenning fra medlemmene i plenum. Vi har også en e-postliste for aktuelle diskusjoner og avtaler. Videre oppretter vi små arbeidsgrupper for enkelte temaer, som nå sist i forbindelse med den nye salmeboka.

2 Hvordan håndterer nettverket forskjellig syn på kvinnelige prester og praktiseringen av dette?

I SBI er det kun ordinerte menn som er aktive. Temaet kvinnelige prester står for øyeblikket ikke på vår dagsorden. Vi støtter unge brødre som har fått problemer på grunn av dette temaet.

3 Er det i det politiske klimaet i Sachsen i dag vanskelig for bekjennelsesinitiativet å balansere mellom offisielle landeskirchliche holdninger til AfD og sterk støtte til partiet på grasrota, ikke minst all den stund AfD fremmer familieverdier i tråd med det bekjennelsesinitiativet selv står for?

Vi bestreber oss på å forbli partipolitisk nøytrale. Vi motsetter oss politisering eller instrumentalisering av kirken.

4 Hvilke prioriteter har man og hva er perspektivene for framtida? Hvilke nasjonale og internasjonale samarbeidspartnere er de foretrukne?

Vi er et nettverk for broderlig styrking av bekjennelsestro prester og menighetsmedlemmer. Vi uttaler oss ikke om ethvert problem i kirken, men kun når vi har et inntrykk av at Gud pålegger oss et ansvar i et spesifikt tema. Vi pleier personlig kontakt med andre bekjennelsesgrupperinger i Tyskland, som Kirchliche Sammlungen, bekjennelsesbevegelsen «Kein anderes Evangelium», Netzwerk Bibel und Bekenntnis og IKBG (Internationaler Konvent christlicher Gemeinden). I tillegg har vi tette forbindelser til Den evangelisk-lutherske kirke i Latvia.

       Gaston Nogrady sender med dette også en hjertelig hilsen til kristne i Norge!

Ole Fredrik Kullerud

“När man överger en ordning som varit allenarådande i 2000 år, och som fortfarande bejakas av majoriteten av världens kristna, får man räkna med gnissel. Särskilt som beslutet skaver betänkligt mot en förutsättningslös läsning av Bibeln, den skrift som enligt kyrkoordningen ska vara grunden för Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära”. 

Vad handlar det om – vad är själva sakfrågan? Den 22 april 2026 undertecknade alla Svenska kyrkans biskopar, 14 till antalet, en skrivelse med rubriken “Vägar framåt – uppföljning av biskopsmötets uttalande från 2022”. Här betonas att Svenska kyrkan med glädje tar emot par såväl av samma som olika kön för vigsel enligt Svenska kyrkans ordning. Det hävisas till Kyrkomötets beslut från 2005, 2009 och Biskopsmötets uttalande från 2022, att samkönad kärlek har en självklar plats i kyrkans liv och teologi. Det är fyra punkter i uttalandet som väcker frågor, att:

·         den som antas för att bli präst eller diakon ska ha en personligt och teologiskt genomarbetad, icke-dömande människosyn, med respekt för varje människas värde och värdighet

·         det till kyrkans ordning hör att man viger par av samma och olika kön, och att kyrkans gemensamma ordning är överordnad ämbetsbäraren

·         man arbetar aktivt med samtal och teologisk fördjupning gällande homosexualitet och samkönade äktenskap, i samband med antagning

·         man arbetar aktivt med olika åtgärder för att alla blivande präster med glädje och av fri vilja ska viga både par av samma och olika kön. 

Den fjärde punkten har ett antal åtgärder, dvs hur blivande präster skall integreras i den äktenskapssyn som gäller: 1) praktikplats i församling med aktivt hbtqi+-arbete, 2) riktade kurser eller samtal med mentor, 3) själavård eller terapi med fokus på könsroller, sexualitet och mänskliga relationer, 4) studier med fokus på bibeltolkning och luthersk äktenskapsuppfattning och 5) nej vid antagning.

Uttalandet är egentligen tydligt! Den som har en klassisk syn på äktenskapet och inte är redo att viga samkönade par, ges i princip rött ljus med avseende på prästämbetet i Svenska kyrkan. Kandidater ställs i princip inför valet: 1) att anpassa sig till gällande ordning, eller 2) att avstå från ämbetet. 

Ärkebiskopens förtydligande i Kyrkans tidning (2026-05-05) med rubriken Inget tvärstopp för den som inte viger samkönade, tillkom förmodligen efter att ett antal berättigade frågor ställts om villkoren för prästkandidater med en klassisk syn på äktenskapet. Intervjun är för gemene man förvirrande. Å ena sidan påstås det att biskopsmötet inte sagt att dörren är tvärstängd för dem som inte vill viga samkönade par och å andra sidan betonas att går man in i vigningstjänsten, då måste man vara medveten om att man är med och bär en kyrka med den tro, bekännelse och lära som präglar Svenska kyrkan. Och med stolthet konstaterar ärkebiskopen att Svenska kyrkan är en av de mest progressiva kyrkorna i världen.

Debattinläggen i media fortsätter; för och emot biskoparnas uttalande. Åtskilligt med fokus har hamnat på begreppen mentorskap, själavård och terapi. 

Edsinger uttrycker det på följande sätt: “Vissa blir säkerligen styrkta av triggerord som ‘progressiv’, ‘glädje’ och ‘motverkande av diskriminering’. Men det blir också tydligt att det är en järnhand som ska fösa de ännu-icke-övertygade framför sig. Målbilden är ju att alla ska tycka lika. Om inte av fri vilja så genom omskolningsläger och omvändelseterapi”.

Susanna Birgersson, skribent, krönikör och ledarskribent, skriver fyndigt i ett Facebook-inlägg under rubriken Vem kommer omvända vem …?: “Prästkandidater med traditionell äktenskapssyn ska nu med fast och vänlig hand ledas genom ett omskolningsprogram så att de ‘av egen fri vilja’ ska tänka om och framöver gärna viga samkönade par. Biskoparna presenterar ett litet åtgärdspaket genom vilket den motsträvige kandidaten ska få göra praktik i församlingar med aktivt HBTQ-arbete, de ska ges själavård med fokus på sexualitet, identitet, könsroller och mänskliga relationer. De ska få gå kurser i bibeltolkning och luthersk äktenskapssyn”.

Andreas Stenkar Karlgren har i en tänkvärd ledare i Kyrka & Folk (5/2026) formulerat rubriken Har Gud verkligen sagt? – om biskopsmötets kluvna tunga.  

En ledare i tidningen DAGEN (2026-05-19) har rubriken Biskoparnas uttalande om samkönade vigslar skadar ekumeniken. Frågan väcks om uttalandet innebär att frikyrkopastorer, kårledare i Frälsningsarmén eller präster i katolska och ortodoxa kyrkor också är i behov av själavård och terapi? Reaktionerna väntas komma i det internationella samarbetet, från de största lutherska kyrkorna i exempelvis Etiopien och Tanzania. Ledaren sammanfattar: “Det är beklämmande att biskoparna i Sverige reagerade så ogenomtänkt på mediernas granskning under våren. Det vore på sin plats att de beklagade och tog tillbaka sitt uttalande om behoven av själavård och terapi, eftersom dessa uppenbart för många leder tankarna till en nedvärderande och patologiserande syn också på kollegor i andra kyrkor”. 

I bakgrunden för biskoparnas markering finns de partipolitiska intryck som så starkt präglar Svenska kyrkans utveckling. Vi minns dåvarande statsminister Stefan Löfvens kategoriska uttalande i Kyrkans tidning (2017-06-22): ”Vi socialdemokrater arbetar för att alla präster ska viga alla, även samkönade par”. I förlängningen gav han en passning, att präster som inte kunde tänka sig att viga homosexuella mot sin övertygelse borde byta yrke.

Socialdemokraterna har i sitt valmanifest “Säg ifrån när människovärdet kränks”, tydliga anvisningar om vad som gäller inför höstens val: “Stå upp för HBTQ-personers rätt och motarbeta alla former av kvinnoprästmotstånd (–––) Inte minst måste rätt att ingå samkönade äktenskap stärkas genom att motverka alla de diskriminerande strukturer som kvarstår i såväl kyrka som samhälle”.

Är det möjligt att förena två olika ståndpunkter om äktenskapet, att kunna leva i samsyn och praxis? Majoriteten av dem som representerar den politiska agendan säger nej. Den kristna tron, baserat på Bibelns Gud-givna ordningar, säger nej. Profeten Jesaja är tydlig i sitt budskap om orättfärdiga ordningar, ogudaktigheten: “Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker, som gör bittert till sött och sött till bittert” (5:20). 

Den kristna kyrkan håller fast vid Guds ord, inklusive den av Gud givna goda ordningen om äktenskapet: relationen mellan en man och en kvinna. Men vi får vänja oss vid en påtaglig kampsituation. Det förödande, pågående utnötningskriget från fiendens sida kan enbart vinnas genom en förtröstan till Honom, Jesus Kristus, som vunnit det avgörande kriget: “Han avväpnade härskarna och makterna och gjorde dem till allmänt åtlöje när han triumferade över dem på korset” (Kol 2:15). Vi uppmanas att bli starka i Herren, i hans väldiga kraft och ta vara på en tillgänglig vapenrustning (Ef 6:10–18).  Skriften talar om att vi har en motståndare, djävulen, som både har en lågmäld och en högljudd strategi. Aposteln Paulus talar om falska apostlar, oärliga arbetare förklädda till Kristi apostlar: “… inte undra på det, Satan själv förklär sig till en ljusets ängel. Då är det inte underligt om även hans tjänare förklär sig till rättfärdighetens tjänare. Men de ska få det slut som deras gärningar förtjänar” (2 Kor 11:14–15). Aposteln Petrus uppmanar: “Var nyktra och vakna. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. Stå emot honom, orubbliga i tron, och tänk på att era bröder här i världen går igenom samma lidanden. Efter en liten tids lidande ska all nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, upprätta, stödja, styrka och befästa er. Hans är makten i evighet. Amen” (1 Pet 5:8–11).

Roland Gustafsson

Denna artikel, i något modifierad form, publicerades i Göteborgs Stifts-Tidning (GST), nr 4/2026. 

Ytterligare artiklar som berör ämnet:

Tvinga inte Svenska kyrkans präster att viga

Biskoparnas ansvar anfräts av liberalteologin

Sluta sortera bort konservativa präster

Varför måste präster ”tycka rätt” – men inte muslimska företrädare?

Ärkebiskopens hala svar i en brännande fråga

Denne uken har kunnskapsministeren gått frem og tilbake i spørsmålet om fritak fra PRIDE-markeringer i skolen. Reaksjonene har vært sterke – som om selve muligheten for å avstå er provoserende. Men nettopp denne uroen peker mot et tilbakevendende spørsmål: Hva skjer når fellesskapets normer kolliderer med individets samvittighet? Dette gjelder også dagens diskusjon om PRIDE-markeringer i skolen.

Som kirkehistoriker – og som amerikaner som har gjort Norge til sitt hjem – slår det meg at dette ikke er noe nytt. Tvert imot: Norsk historie gir flere eksempler på situasjoner der myndigheter og flertall har handlet med beste mening, men likevel tråkket over grenser som i ettertid fremstår tydelig.

Et tidlig eksempel finner vi etter Napoleonskrigene. Norske sjøfolk vendte hjem fra britisk krigsfangenskap, og noen hadde der kommet i kontakt med kvekere og tatt opp en ny religiøs overbevisning. De var fortsatt norske – men ikke lenger en del av den lutherske enhetskulturen staten bygget på.

Da de nektet å delta i pålagte kirkelige handlinger og undervisning, ble de møtt med bøter, i noen tilfeller fengsling, og sosialt press. I samtiden ble dette begrunnet som nødvendig. Religiøs enhet ble ofte forstått som en forutsetning for en stabil stat – både innen luthersk statstenkning og i deler av opplysningstidens politiske tenkning.

I dette perspektivet fremsto reaksjonene som både rasjonelle og ansvarlige: Avvik måtte korrigeres.

Men historien tok en annen vending. Kvekernes samvittighetsmotstand vakte gradvis sympati, og bidro til utviklingen av økt religiøs toleranse i Norge. Tiltakene som skulle styrke fellesskapet, fikk motsatt effekt. De synliggjorde snarere behovet for å beskytte individets overbevisning.

Et annet eksempel ligger nærmere i tid – og fortsatt nærmere i kroppen. Under okkupasjonen forsøkte Nasjonal Samling å forme norske barns oppdragelse i tråd med sin ideologi. Ambisjonen var å bygge et nytt samfunn. Også her mente aktørene selv at de handlet til landets beste.

Motstanden ble massiv. Lærere nektet å underordne seg, foreldre holdt barna hjemme, og kirken sa tydelig ifra. Begrunnelsen var enkel og grunnleggende: Samvittigheten satte en grense.

Det som gir disse episodene sprengkraft, er ikke bare hva som skjedde, men hvem som handlet. De som krenket andres samvittighet, var ikke entydige skurker. De kunne være oppriktig overbevist, ansvarlige, til og med idealistiske. De handlet – etter egen overbevisning – med beste mening.

Det er en innsikt som bør gjøre oss mer varsomme enn vi ofte er.

For det er nettopp kombinasjonen av gode intensjoner og makt som kan være farlig. Når man er sikker på at man står for det rette, blir det lettere å overse hva det koster for andre å bli pålagt det samme.

Historien viser samtidig noe annet: Samvittigheten lar seg ikke uten videre disiplinere. Når mennesker opplever at de må handle mot sin dypeste overbevisning, oppstår det motstand – ofte stille, noen ganger kostbar, men med en egen utholdenhet.

Derfor er spørsmålet ikke bare hva vi vil oppnå som samfunn, men hvordan. Hvor går grensen for hva fellesskapet kan kreve av individet?

Dette er ikke et abstrakt spørsmål. Det gjelder også i dagens diskusjoner om PRIDE og markeringer i juni. For mange fremstår deltakelse som en selvfølge – nærmest som et minste uttrykk for fellesskap og respekt. For andre oppleves det som noe de ikke uten videre kan slutte seg til, uten å gå på akkord med egen overbevisning.

I et slikt landskap er det fristende å konkludere raskt: At motstand skyldes uvitenhet, eller mangel på vilje. Historien gir grunn til større varsomhet.

For også her kan noe som oppleves som lite for noen, være prinsipielt for andre.

Som historiker arbeider jeg til daglig med mennesker som sto i slike konflikter lenge før oss. Det slår meg hvor ofte de som tapte på kort sikt – sosialt, økonomisk, personlig – likevel fikk rett i det lange løp. Ikke fordi de hadde makt, men fordi de holdt fast ved samvittigheten.

Jeg er ikke kveker. Men jeg kjenner en dyp respekt for den ryggraden de viste – og for nordmenn som sto imot under okkupasjonen. Jeg håper at både jeg selv og mine barn kan lære noe av deres mot – og av samvittigheten de holdt fast ved.

For også i vår tid vil mye gjøres med beste mening. Det vil være oppriktig, velment – og noen ganger feil.

Når forventningen om deltakelse blir så sterk at rommet for samvittighetsbasert avstand snevres inn, nærmer vi oss en grense historien advarer mot. Ikke fordi saken er den samme – det er den ikke – men fordi mønsteret er gjenkjennelig.

Spørsmålet er ikke om vi har gode intensjoner.
Spørsmålet er om vi er villige til å gi rom for dem som, av samvittighetsgrunner, ikke kan slutte seg til – selv når det oppleves ubehagelig for flertallet.

Brandt Klawitter

Førsteamanuensis i kirkehistorie, NLA Høgskolen

Prest, Den Lutherske Kirke i Norge (LKN) & lærer i AdFontes presteutdanning

(Teksten er tidligere publisert i Vårt Land)

Gruppen bag "Lutherske fordybelsesdage" planlægger fremadrettet arrangementer. Det er for at fremme god sund luthersk teologi - og et godt fælles forum for udveksling af tro og tanke mellem enkeltpersoner. Som udgangspunkt afholdes fordybelsesdagene i Herning Kirkes Kirkehus, Østre Kirkevej 1B, 7400 Herning

Alle pengene som samles inn går til å oversette og utgi Knut Alfsvågs bok "Divine presence" på tsjekkisk.

Det tsjekkiske lutherselskapet ønsker å oversette og utgi Knuts Alfsvågs bok «Divine presence» på tsjekkisk. Til det trenger de å sikre et beløp for å komme igang, etter deres anslag tilsvarende rundt 40.000 Nok. Tanken vår er ikke at å fullfinansiere dette, men gi et solid bidrag på rundt halvparten av denne summen. Det følgende er en oppfordring til enkeltpersoner om å støtte dette med engangsbidrag.

Prosjektet faller ikke naturlig inn under de økonomiske støtteordningene For Bibel og Bekjennelse (FBB) allerede har eller administrerer. Vi holder spleisen åpen fra 2. juni til 2. juli. En pengeoverføring vil gå fra FBBs kontor direkte til det tsjekkiske lutherselskapet. Vi forutsetter at det noteres i utgivelsen at den er muliggjort blant annet med økonomiske bidrag fra en gruppe private givere som har respondert på dette initiativet fra FBB. Dersom prosjektet ikke lar seg realisere, forutsetter vi at pengene betales tilbake. Giverne vil få dem tilbakeført hvis de ønsker dette; i motsatt fall vil sentralstyret overføre dem til FBBs studentfond.

Den evangelisk-lutherske kirke i Tsjekkia er liten, men har rike tradisjoner. Begrensede egne ressurser kaller på bidrag fra utlandet for å få stimulert de teologiske interessene og fremmet det teologiske arbeidet ved oversettelse av god teologisk litteratur.

https://www.spleis.no/project/500524

https://www.fbb.nu/artikkel/bidrag-til-utgivelse-av-bok-av-knut-alfsvaag/

En bog om kristen oplæring

Logos media i samarbeid med Lohse forlag

247 sider heftet

Fredericia, Danmark 2026

Birgitte Kjær er i Danmark en velkjent skribent. Hun er lærer og religionspedagog med forankring i ‘højrefløien’ i dansk kirkeliv. Hun har skrevet en rekke bøker og artikler som omhandler kristen oppdragelse og undervisning, inkludert to andaktsbøker for barn. Hun har også engasjert seg i debatten om kristendomsfaget plass og profil både i folkeskolen og i kristne friskoler.

For en nordmann er det kjekt å lese at hun gir norske religionspedagogiske fagbøker (samt et studium ved NLA) noe av æren for sin innsikt i disse temaområdene.

Boken Båret av kærlighed har på ulike måter sitt bakteppe i stoff hun har skrevet mye om i tidligere fagbøker. Målgruppen er bred: foreldre, lærere, barne- og ungdomsledere, ja absolutt alle som er opptatt med at den kristne tro og etikk skal videreformidles til nye generasjoner. I introduksjonen presenterer hun boken som en håndbok, en oppslagsbok, en inspirasjonsbok, en idebank, en grunnbok (i kristen opplæring) og en samtalebok.

Leserne vil rask merke forfatterens innsikt i sentrale fagområder som psykologi, pedagogikk, kirkehistorie, skolehistorie og teologi. Men enda mer åpenbar er hennes bevisste innsikting mot ‘grasrota’. Boken er lettlest. Birgitte Kjær lever ikke i en kristenboble der alt er på stell. Hun kjenner hverdagsutfordringene i kristne familier av i dag. Og det bildet hun gir av dagens Danmark, virker realistisk både hva angår kristendommens plass i skolen og i kulturen forøvrig. Hun plasserer seg tydelig i en luthersk læretradisjon og verdsetter katekismen som en bok med innholdsmessig og pedagogisk velprøvd innhold. Hennes egen forankring i en bibeltro kontekst er tydelig.

Men dette slår ikke igjennom på noen bastant måte. Selve kjennetegnet på hennes mange forslag til ‘hvordan gjøre det’ når barn skal møte troen og Bibelens verden, er respekt for de enkelte barna i deres ulikhet og på deres respektive utviklingstrinn. Denne respekten preger også hennes tanker om hvordan samtale med barna om tro og etikk. Hennes tilnærming til ulikhetene i familier, i lokalmiljøer og i kirke- og skolesituasjonen er respektfull.

Å gi gode råd for kristen praksis i familien kan lett skape dårlig samvittighet hos leseren. Det skjer neppe ved lesningen av denne boken. Birgitte Kjær henter fram ideer og tanker fra ulike erfaringer i ulike hjem, lokalsamfunn og kirkelige miljøer. Hun gjennomfører i sin undervisning en jordnær ‘dialog’ med leseren. Hennes mange tips framlegges aldri som ‘et must’. Men leserens tanker under lesningen blir stadig vekk til ettertanker. Vi settes på sporet.

En annen sentral kristen dansk skolemann, Carsten Hjort Pedersen, har ofte løftet fram følgende ideal for pedagogikken ved kristne friskoler: At påvirke med respekt. Dette praktiserer Kjær i denne boken når hun er ‘i samtale med’ foreldre og andre om ulike perspektiv og idéer. Hun viker ikke unna for de mer vanskelige tema i opplæring av og i samtale med barn, f.eks. om fortapelsen. Heller ikke går hun utenom den krevende situasjonen som oppstår når foreldre skiller lag, eller når tenåringen tar en noe annen kurs for liv og tro enn foreldre og ungdomsledere ønsker. Problemstillinger som akkurat nå er på dagsorden – om Pride o.l – trekker hun lite fram. Likevel er bredden i tema stor, kanskje noen vil si i største laget.  

Innholdsmessig beveger boken seg fra hverdagen i familien – fra dag til dag og året rundt (inkludert refleksjoner om bruken av høytidene), til barne- og ungdomsarbeid, til skolesituasjonen og til generelle utfordringer i religionspedagogikken. Hun gir også et flyfoto over det som finnes av kristne tilbud for barn og tenåringer i Danmark.

Boken er et meget godt eksempel på at noen fagfolk greier å kommunisere med ‘grasrota’, om sentrale utfordringer i travle hverdager. Selv om boken er dansk og avspeiler dansk kultur og kristenliv, er den ikke uaktuell hos oss. Tvert imot: Problemstillingene er gjenkjennbare.

Jeg burde kanskje ha gitt enda flere konkrete eksempler på stoff som drøftes i boken. Men spør etter den hos en kristen bokhandel, så skaffer de nok boken, og du kan selv lese og la deg inspirer!

Jeg kan faktisk i fantasien se for meg en idealsituasjon: At to foreldrepar, en alenemor, en besteforelder, en søndagsskolelærer og en ungdomsleder danner en samtalegruppe. De leser igjennom to-tre kapitler fra Båret af kærlighed for hver gang – og samtaler om stoffet over en kopp kaffe. Ha også tekannen på lur! For folks ulikheter (og ulike livssituasjoner!) skal respekteres!

Egil Sjaastad

AdFontes-helg i Bergen (18.-19. september 2026)

Hva har egentlig Kristus å gjøre med Salmenes bok?

Bli med og finn ut!

Når?

Fredag og lørdag kl. 19.00–21.00

Av hvem?

Dr. Adam Hensley er førsteamanuensis i eksegetisk teologi ved Concordia Seminary i St. Louis, opprinnelig fra Australia. Han har bred undervisnings og pastoral erfaring og skrev sin doktorgrad omredaksjonen av Salmenes bok. Hensley er internasjonalt kjent for sin forskning på Salmene og er redaktør for GT-delen av Concordia CommentarySeries.

Pris: Arrangementet er gratis. Det blir mulig å gi en gave for å dekke kostnader og støtte arbeidet til AdFontes.Dr. Hensley skal også undervise AdFontes-studenter på dagtid fredag og lørdag om Det gamle testamentets pålitelighet og kristologisk forkynnelse ut fra Det gamle testamentet.

Han preker i St. Lukas kirke (LKN) på søndag 20/9, kl. 11.00.

Sted: Forelesninger på kveldene blir hos DELK-Bergen (Rosenbergsgaten 1)

Forelesninger blir på engelsk, men det vil også være mulig med simultantolkning til norsk for dem som ønsker det.

Helgen er sponsret av: AdFontes presteutdanning

Med hjelp av:

• St. Lukas kirke (LKN)

• DELK Bergen

• FBB Bjørgvin

• Private gaver

Har du interesse i å bli med i AdFontes-presteutdanning eller vil du vite mer om 

AdFontes-helg, skriv til brandt.klawitter@lkn.no

Awana har sin bakgrunn i amerikansk baptisme, men de norske utgiverne har fått frihet til å bearbeide det slik at det kan brukes i en norsk, luthersk sammenheng. De som står for den norske utgaven, mener selv at de «står inne for en evangelisk-luthersk teologi» og presenterer Awana som noe som svarer til dette (https://awana.no/awanas-teologi/). Konklusjonen for to år siden, var imidlertid at Awana måtte forstås som uttrykk for pentekostal arminianisme. Selv om Awana ikke uten videre ville vedkjenne seg en slik kritikk, tok de den likevel såpass på alvor at de har gått gjennom sitt materiale, visstnok delvis med utgangspunkt i vår kritikk den gang.

            Konklusjonen etter å ha lest kursmaterialet slik det nå foreligger, er at fokus på å lære barna opp til å bli profeter ved å lære dem å lytte til Guds stemme er kraftig redusert og rekalibrert i forhold til slik det var for to år siden. Det legges nok fremdeles en viss vekt på Åndens ledelse og det å høre Guds stemme, men det har nå en tydelig kristosentrisk og bibelfundert innretning. Ett eksempel kan hentes fra Trek Fra død til liv. 5.4. Ledet av Gud, hvor en taler om at en kan få innskytelser og lurer på om disse er fra Gud. Vurderingskriteriet er da slik: «Men hvis ordet er til oppbyggelse og stemmer med Guds ord, og vi kjenner at det er et ord som skal deles og ikke bare tas med i bønn, ja da kan det være rett å "hoppe i det" og dele det med den det gjelder.» Men det kan skli ut i det banale fremdeles, f.eks. når det i T&T. Nåde i aksjon. 1.2 Gud er hellig sies at «Gud kan og vil hjelpe deg i møte med store og små valg du må ta i hverdagen» og det er illustrert med valget mellom grønn og rød jakke.

            Preget av sakramentløs arminianisme er imidlertid like tydelig som det var for to år siden. I T&T. Nåde i aksjon. Startskuddet 3: Evangeliet er det framstilt slik: «Gud ga menneskene frihet til å ta egne valg. Adam og Eva tok et valg om å ikke gjøre som Gud sa. Det førte til at smerte og ondskap kom inn i verden. … Det er som i sjakk. Gud (Kongen) har allerede gjort sitt trekk. Nå er det din tur til å gjøre et trekk. Gud følger spillereglene og kan ikke ta to trekk på rad. Men så snart du har gjort ditt trekk, er han rask til å følge opp og komme deg i møte.» Berøringsangsten i forhold til bibelsk utvelgelseslære er sterk. At Moses var utvalgt av Gud, vet en nok (Trek. Fra død til liv. 3.3. Moses). Men å gå videre derfra ligger bortenfor horisonten. Frelsestilegnelsen er konsekvent framstilt som et resultat av eget valg: «Men denne gaven får vi ikke med mindre vi velger å ta imot den» (Trek. Fra død til liv. 1.1. Hva er det gode liv?). Det henvises med en viss regelmessighet til Rom 10,9, som i dette undervisningsopplegget fungerer som en slags dåpserstatning. Et annet eksempel: «Uten frihet til å avvise Gud, har vi ingen mulighet til å velge Gud. … Kanskje er du ikke sikker på om har tatt imot Jesus som din frelser? Da kan du gjøre det nå», igjen med henvisning til Rom 10,9 (T&T. Nåde i aksjon. 3.3 Jesus er Frelser).

            Styrken ved Awana er at det er et gjennomtenkt studieopplegg med et tydelig bibelfokus. For de litt voksnere ungdommene får vi her også konkret veiledning om ekteskap og samliv helt fri for skeiv ideologi. En prøver seg også litt i retning av det apologetiske, om enn ikke alltid med like stort hell. En flere ganger gjentatt påstand er at vitenskapsmenn i 2400 år, dvs. fram til Big Bang-teorien, var overbevist om at verden ikke var skapt, men evig. Det er rent tøys; allerede i den gresk oldtid stod skapertanken sterkt, og i det kristne Europa var den enerådende. I Journey. Advokater. 3.1. Vitenskap er det bedre framstilt. Treenighetslæren strever en med, og iblant brukes formuleringer som er åpenbart modalistiske (Cubbies, Bikuben, Disiplene får Den hellige Ånd). Den bibelske og oldkirkelige forståelse av de indretrinitariske relasjoner som det sentrale, mens treenighetens gjerninger utad er udelelige, ligger tilsynelatende utenfor horisonten. Muligens er det behovet for et separat fokus på Den hellige ånd som henger igjen.

Behovet for å unngå klassisk kristen dåpsteologi er så sterkt at skriftutleggelsen lider under det. Misjonsbefalingens betydning framheves flere ganger, og det er jo fint, men at den også handler om dåp, kan man faktisk ikke si. Påfallende er det også at en ikke trekker linjen fra Noah til dåpen slik NT gjør (Trek Fra død til liv. 3.1. Noah). Når en kommer så langt at en faktisk må si noe om dåpen (Journey. Disipler. 7.2 Dåp), lar en alle ambisjoner om lutherdom fare, og framstiller det lutherske og det baptistiske dåpssyn som likeverdige varianter. Her kan det virke som er det behovet for å kunne markedsføre Awana bredt som har overtatt styringen. Det gjør at opplegget som helhet får en kraftig slagside, hvor den pedagogiske gevinst om ligger i å gjøre trosopplæring til dåpsopplæring, blir helt borte.

Både når det gjelder menneskesyn, frelsesforståelse og sakramentforståelse virker Awana til å være utformet som indirekte polemikk mot Luthers Lille katekisme, noe som unektelig blir påfallende når de som står bak det, mener de «står inne for evangelisk luthersk teologi». Nattverden er noe bedre framstilt, og berøringsangsten er gjennomgående heller ikke så sterk. Men til klassisk kristen realpresenslære kommer en ikke: «Når vi tar imot brødet og vinen, blir vi en del av hans lidelse og død for oss» (Journey. Disipler. 7.1 Nattverd).

I dette innlegget vil jeg derfor peke på noen sentrale momenter som kan bidra til teologisk orientering. Det dreier seg særlig om to utbredte misforståelser.

Den første – og kanskje viktigste – er forestillingen om at prevensjon er et moderne fenomen, som først ble aktuelt da det for alvor kom inn i samfunnsdebatten for litt over hundre år siden, særlig i forbindelse med p-pillen. Man tenker gjerne at dette var noe grunnleggende nytt: at teknologien muliggjorde kontroll over reproduksjon på en måte tidligere generasjoner ikke kjente til. Historisk sett holder dette imidlertid ikke. Snarere ser det ut til at vi ofte glemmer det som ikke passer inn i vårt eget tidsbilde.

I sin bok Contraception and Abortion from the Ancient World to the Renaissance oppsummerer John Riddle slik: «Etter hvert lærte jeg at våre forfedre kunne skille mellom prevensjon og abortfremkallende midler – noe som slett ikke er enkelt – og at de visste mer om reproduksjon enn vi har gitt dem æren for.» (Riddle, 1992, s. vii) Videre dokumenterer han hvor omfattende denne kunnskapen faktisk var. Et illustrerende eksempel er planten silphium i oldtidens Kyrene, som ble så etterspurt at den til slutt ble utryddet; kjemisk sett kan den ha virket på lignende måte som moderne hormonell prevensjon. Andre studier viser også at antikkens medisinske tekster omtaler planter som ble brukt med prevensjonshensikt. Den relativt lave fødselsraten i for eksempel Romerriket lar seg vanskelig forklare uten at man hadde ulike metoder for å begrense barnefødsler. Alt i alt er det derfor svært sannsynlig at antikken kjente til både mekaniske og kjemiske former for prevensjon. Det som kan diskuteres, er hvor effektive disse var.

Dette leder til en annen vanlig misforståelse: at kirken historisk sett har hatt lite å si om prevensjon, og at temaet først oppstod i moderne tid, for eksempel med Katti Anker Møller i Norge eller Margaret Sanger i USA. Også dette er misvisende. Et leserinnlegg gir ikke rom for full dokumentasjon, men noen eksempler kan nevnes.

Allerede i oldkirken, omkring 200-tallet, advarte Hippolytus mot «steriliserende midler» brukt for å unngå unnfangelse. Hos kirkefedre som Krysostomos, Hieronymus og Augustin finner vi lignende kritikk av stoffer som hindret fruktbarhet.

Argumentasjon om «midler» eller «gift» gjenspeiler en mulig bibelsk tilknytning. Begrepet pharmakeia (Gal 5,20; Åp 9,21; jf. også Didaké 2,2), som ofte oversettes med «trolldom» eller «magi», kan også omfatte bruk av blandinger og planter for å hindre unnfangelse eller eventuelt fremkalle abort. I senere latinsk tradisjon ble dette knyttet til begrepene veneficium og maleficium, og praksiser som hindret unnfangelse eller avbrøt svangerskap, ble fordømt som alvorlige forbrytelser. I middelalderens kirkerett heter det for eksempel at dersom noen med hensikt gir en mann eller kvinne noe som hindrer forplantning eller unnfangelse, skal vedkommende anses som en drapsmann.

Også reformatorene kjente til problemstillingen. Luther sammenkobler flere steder menneskets ondskap med forhindring av unnfangelse og klager over at man ikke lenger ser på forplantning som Guds verk. Melanchthon omtaler på sin side misbruk av sæden, når den ikke brukes til sitt egentlige formål: å gi opphav til nytt liv.

I hovedsak holdt denne felles holdningen – både i katolsk og protestantisk sammenheng – seg frem til 1930, da Lambeth-konferansen i den anglikanske kirke åpnet for visse unntak. Spørsmål om seksualitet – også innenfor ekteskapet – har dermed vært et av de mest samlende, økumeniske temaene i kristendommens historie. For en grundigere gjennomgang kan man vise til John T. Noonan jr.s bok Contraception: A History of Its Treatment by the Catholic Theologians and Canonists, som dokumenterer hvor gjennomgående kirkens motstand mot prevensjon har vært.

Dette peker mot et mer grunnleggende spørsmål: hvordan orienterer vi oss teologisk i møte med vår egen tid? Når C.S. Lewis skriver om hvorvidt man bør lese nye eller gamle bøker, anbefaler han å lese de gamle bøker. Hvorfor? «Hver tid har sitt eget blikk. Den er særlig god til å se visse sannheter og særlig utsatt for å gjøre visse feil. Derfor trenger vi alle de bøkene som kan korrigere de typiske feilene i vår egen tid.» Kanskje kan en bedre forståelse av kirkens historiske samtaler også tjene vår egen tid på en slik måte.

Brandt Klawitter

Førsteamanuensis i kirkehistorie, NLA Høgskolen

Prest, Den Lutherske Kirke i Norge (LKN) & lærer i AdFontes presteutdanning

(Teksten er tidligere publisert i Vårt Land)

I et forrige innlegg (fbb.nu) minnet jeg om et grunnleggende poeng: at kirken lenge forsto prevensjon som et inngrep i prokreasjonen og et misbruk av en Gud-gitt ordning. I nærmere nitten århundrer var denne forståelsen den normale. Det er ikke avgjørende i seg selv, men fungerer likevel som en form for «de dødes demokrati» – og er ikke uten vekt når et motsatt syn først melder seg.

På eksegetisk nivå blir det i denne debatten avgjørende om Skriften inneholder et eksplisitt forbud. Når et slikt ikke påvises, får erfaring og personlig refleksjon en større rolle i begrunnelsen – slik i debatten som podkasten Kulturkrigen har bidratt til å oppildne.

Hvordan spørsmålet stilles, avgjør hva konklusjonen blir.

Når bare eksplisitte forbud regnes med, faller store deler av Skriften utenfor den direkte vurderingen. 1 Mos 1–2 trer i bakgrunnen. «Vær fruktbare og bli mange» blir bare en generell betraktning. Fortellinger og gjennomgående bibelske mønstre tillegges ikke avgjørende vekt.

Luther behandler ekteskapet på en annen måte. Han begynner ikke med forbud, men med definisjon. Hva er ekteskapet, hvem ga det, og hva er det til for?

1 Mos 1,28 er ikke perifert, men hører til selve saken. Ekteskapet er en guddommelig ordning for å få barn og oppdra dem (LW 5:188–189). At ekteskapet også fungerer som vern mot utukt og synd, står ikke i motsetning til dette og kan heller ikke løsrives fra det. Formålet er ikke et tillegg; det hører til ekteskapets vesen.

Det samme viser seg i språkbruken. Den seksuelle handling betegnes overraskende ofte som opus generationis – prokreasjonens gjerning. Det er ikke en løs beskrivelse, men en bestemmelse.

Dette er avgjørende: Handlingen forstås ut fra sitt formål, og det bestemmes av Gud.

Formålet ligger ikke bare i en befaling, men i skapelsesordningen: Mann og kvinne trekkes mot hverandre ved Guds skapelsesord. Deres forening er ordnet mot prokreasjon – og bør forbli det.

Poenget er ikke befalingen, men at noe er gitt en bestemt natur. Naturen og dens inklinasjoner er uttrykk for Guds ordning, selv om ingen i den falne verden fremtrer uten forvrengning.

Å gi eller holde tilbake barn ble heller ikke oppfattet som en nøytral menneskelig beslutning; de mottas som en naturlig del av denne ordningen.

Noen hevder det av og til at en slik henvisning til naturen hører hjemme i romersk-katolsk moralteologi, og at luthersk teologi må gå en annen vei. Men historisk er det vanskelig å opprettholde et slikt skille.

Denne måten å tenke på er ikke spesiell for Luther, men ligger også til grunn for den lutherske bekjennelse.

Den augsburgske bekjennelse viser til at ekteskapet er en skapelsesordning, gitt måten mennesket er skapt på (CA 23). Bekjennelsen sier det kort: Gud skapte mennesket til å forplante seg. Dette blir ikke utviklet spekulativt, men tatt for gitt. Ekteskapet defineres ikke ved menneskelig avtale, men ved Guds ord i skapelsen.

Apologien sier det samme, enda tydeligere, og fastholder at budet om å være fruktbare ikke oppheves, men hører til Guds skapelsesordning.

Hos Melanchthon oppheves heller ikke naturloven i sak. Han tar avstand fra begrepet slik det tidligere ble forstått, og viderefører en normativ forståelse av naturen. Det som ligger i skapelsen har en bestemt hensikt, og å handle imot denne er misbruk av naturen.

Det samme ser vi hos Chemnitz. For ham omfatter det femte bud ikke bare drap, men også det som hindrer unnfangelse, det som ødelegger liv, og det som skader eller lemlester kroppen.

På tvers av disse kildene fremtrer et felles mønster: Ekteskap, kropp og seksualitet forstås ut fra en gitt hensikt i skapelsen, og vurderes etisk i lys av denne orden.

Dette har en klar konsekvens. Kroppen behandles ikke som et nøytralt redskap, men som noe gitt og ordnet – og dermed heller ikke uten videre som noe mennesket selv råder over.

Det er derfor ikke åpenbart at luthersk teologi vinner noe på å distansere seg fra det som ofte fremstilles som en mer «katolsk» betoning av naturens og kroppens integritet. Den eldre lutherske tradisjonen forutsetter en slik integritet som del av en felles kristen arv.

Hvis dette legges til grunn, er det etiske spørsmålet ikke lenger bare om noe er eksplisitt forbudt. Det er heller ikke først en drøftelse av pastorale hensyn eller konkrete livssituasjoner. Samtidig utelukker det ikke at det finnes en plass for avhold i ekteskapet; slike spørsmål må vurderes i lys av den orden som her er beskrevet.

Spørsmålet er om prevensjon, sterilisering osv. stemmer med eller bryter med den orden saken er gitt – slik den fremtrer i Skriften og i skapelsen.

Heller ikke kan man uten videre påberope seg adiaphora eller Rom 14. Slike tekster gjelder det som ikke er gitt på forhånd; her gjelder det nettopp det som er gitt.

Det samme ser vi i behandlingen av andre tekster. Onans beretning settes i dag ofte til side fordi den ikke gir en generell regel. Likevel har kirken, i sin bibelske sammenheng, forstått at nektelsen av prokreasjon – et brudd på dens ordning – «var ondt i Herrens øyne» (1 Mos 38,10). Henvisninger til φαρμακεία (f.eks. Gal 5,20) vurderes gjerne som usikre, men i lys av et bredere mønster fremtrer det en sammenheng der seksualitet, midler og hindring av liv hører sammen. Avvik forstås først i lys av den orden det bryter med.

Disse tekstene står heller ikke isolert. De peker i samme retning som det som er gitt i 1. Mosebok, og som også kommer til uttrykk i Salme 127 og 128.

Problemet er ikke mangel på bibelsk materiale, men en innsnevring i hvordan det får fungere. Når spørsmålet begrenses til eksplisitte forbud, faller store deler av Skriften bort slik den har blitt lest gjennom kirkens historie.

En slik nylesning ligner mindre på en videreføring av den lutherske – eller kristne – tradisjon, og mer på et brudd med den. Tradisjonen behandlet ikke prokreasjon, kropp eller kjønnsforskjell som likegyldige størrelser. Den krevde heller ikke et eksplisitt forbud for å erkjenne misbruk.

Hvis seksualitetens og ekteskapets prokreative orden ikke lenger er bestemmende, svekkes også det prinsipielle grunnlaget for å opprettholde andre grenser. Da blir spørsmålet ikke lenger hva ekteskapet er, men hvilke former for samliv mennesker velger å anerkjenne.

Faktisk fremstår denne grensen i vår tid stadig mer porøs og mindre prinsipielt begrunnet – og mer som et vilkårlig stoppunkt.

Det er ikke bare et spørsmål om konsistens. I bekjennelsen av «én hellig, allmenn kirke» ligger ikke bare tanken om det allmenne, men også det som til alle tider er blitt bekjent som rett lære. Der går grensen.

Brandt Klawitter

Førsteamanuensis i kirkehistorie, NLA Høgskolen

Prest, Den Lutherske Kirke i Norge (LKN) & lærer i AdFontes presteutdanning

(Tidligere publisert i Dagen)

Evangelical Lutheran Church in Kenya withdraws from Lutheran World Federation

Kenyan Lutherans hold biennial convention

Med nyfikenhet har jag försökt följa nyhetsflödet, om LVF händelsevis skulle rapportera eller kommentera ELCKs agerande? 

Parallellt med ELCK finns även Kenyas Evangelisk-lutherska kyrka (KELC), som har sina rötter i Evangelisk-lutherska kyrkan i Tanzania (ELCT). Från och med slutet av 1960-talet fungerade det som en förlängd arm i Kenya, ett fristående stift av ELCT. 1992 registrerades den som en självständig kyrka i Kenya och har sedan 1995 haft internationella kontakter med LVF och Kyrkornas Världsråd (WCC). 

Den 24 maj 2026 genomfördes en KELC-biskopsvigning i Nairobi som påtagligt har uppmärksammats av LVF. Då installerades nämligen den kvinnliga biskopen, Catherine Ngina Musau, under högtidliga former. Det är svårt att vid läsningen undgå att notera, att reportaget indirekt förmedlar en kritisk passning till ELCK, som valt att avsluta sin kontakt med LVF: Thousands attend festive consecration and installation of new leader of Kenya Evangelical Lutheran Church. 

I förlängningen har ILC-ordföranden, biskop Juhana Pohjola, kommenterat förhållandet mellan ELCK och LVF. Han bedyrar att ILC inte varit involverad i det beslut som ELCK tagit i förhållandet till LVF: ILC Chairman responds to LWF. Den oinvigde ställer dock frågan, vilken koppling som finns/inte finns mellan ILC och LCMS? Av artikeln framgår även hur olika profil och inriktning ILC och LVF har. Den förra representerar konfessionell lutherdom medan den senare står i ett mer inomvärldsligt sammanhang, med betoning av humanitär- och utvecklingsarbete, opinionsbildning, delat vittnesbörd och dialog.

Samtal mellan ELCK och KELC har förts under de gångna åren, men utan att leda till något konkret resultat. I nuvarande läge tycks distansen mellan kyrkorna vara större än någonsin. 

Roland Gustafsson

Artikeln publicerades som blogg på ELFHs webbsida. 

Evangeliet gjenoppdaget, Et liv under korset

Oversettelse til norsk ved Torgeir Agøy

Lunde forlag 2010, nytt opplag 2026

Første gang jeg kom over boken var under teologistudiene. Senere har jeg gitt den i gave til mange, og anbefalt den til enda flere.

I mitt eget tilfelle ga den er sårt tiltrengt innføring i hva luthersk tro og spiritualitet virkelig dreier seg om. For mange som stort sett bare har møtt lutherdommen i dens blasse og bibelfjerne form, kan Veiths tekst fungere som døråpner til et nytt og spennende univers en ikke visste fantes. 

For den som er mer kjent med luthersk kristendom, kan den minne oss om skatten vi har i vår bekjennelse.

Forfatteren Gene Edward Veith er en amerikansk, pensjonert litteraturprofessor, og gir på en interessant måte innblikk i hva klassisk lutherdom er, og hvordan en slik tro kan leves ut i en vestlig, moderne kontekst.

Forfatteren er opptatt av å forkynne evangeliet om syndenes forlatelse, og viser hvordan dette Ordet om korset gjør seg gjeldende i de ulike delene av luthersk tro. Han skriver om sakramentene, forkynnelsen, kirken, Bibelen og det kristne livet, og viser hvordan disse temaene relaterer seg til læren om loven og evangeliet. 

Boken er opprinnelig skrevet på engelsk, med originaltittelen Spirituality of the Cross. Den er lettlest og enkel å følge, og kan være en flott gave til noen som trenger å høre evangeliet lettfattelig fremstilt.

Takk til forlaget som har trykket opp nytt opplag, etter at boka tidligere var utsolgt.

Evangeliet gjenoppdaget kan fås kjøpt via FBBs nettside.

Eirik-Kornelius Garnes-Lunde

Mennesker har så mange slags forventninger til forkynnelsen, så mange slags ønsker, meninger, fordommer, preferanser og ‘likes’. Dersom forkynneren tar hensyn til dette eller – enda verre – lar seg styre av det, mister saltet sin kraft. Derfor er det av største betydning at forkynnelsen i en viss forstand er hensynsløs, dvs. ikke tar hensyn til hva ‘folk’ ønsker og mener, men ene og alene til Guds ord.

Det naturlige menneske mangler enhver forutsetning for å gripe evangeliet. Når Jesus irettesetter Peter og sier: «…. du har ikke sans for det som hører Gud til, men bare for det som hører menneskene til» (Matt 16,23), setter han fingeren på årsaken til anstøtet mot evangeliet. Slik den blinde mangler evnen til å oppfatte lys, mangler mennesket øyne til å oppfatte, se og forstå det som hører Herren til. Dette er hovedårsaken til de mange slags negative reaksjoner i møte med tydelig bibelsk forkynnelse.

Derfor er den første forutsetning for sann og rett forkynnelse en dyp og grunnleggende omvendelse hos forkynneren selv. Det nye testamentes hovedord for omvendelse betyr bokstavelig «å endre sinn». På dette område handler det om å lære å tenke og tale slik Guds ord taler (Jes 55,6ff; 1Kor 2,6ff; 2Kor 10,5).

Fristelsen til å la seg påvirke av menneskers forventninger og ønsker, er en betydelig fare for enhver forkynner. Gir han etter for slikt, vil han sikre seg godt omdømme og bli godt likt, bli etterspurt og anerkjent. Men han mister Herrens ros. Paulus’ frihet fra menneskers dommer er forbilde for enhver predikant: «For meg betyr det ingen ting om jeg blir dømt av dere eller i det hele av noen menneskelig domstol …» (1Kor 4,3) Og: «Var det mennesker jeg ville være til lags, da var jeg ikke Kristi tjener» (Gal 1,10).

Predikantens fristelse går regelmessig ut på å tilpasse talen til det ‘folk’ finner akseptabelt. For den som vil være bibeltro, består fristelsen i å utelate eller tie om tekster eller tema som en vet kan støte folk. Den som har et kritisk forhold til (deler av) Bibelen, ser det som regel ikke som noe problem å følge tidsånden. I begge tilfeller handler det om ulike grader av tilpasning. I stedet for salt har man sukker i forkynnelsen.

Når Jesus sier sitt «Gå ut i all verden og forkynn evangeliet for all skapningen!» (Mark 16,15), sender han disiplene ut med et budskap som verden ikke vil ha. Det er tvert om et budskap som vil bli møtt med dypt fiendskap og vil føre til at disiplene forfølges: «Se, jeg sender dere som får blant ulver» (Matt 10,16). De må være beredt på martyriet. For det naturlige menneskets sinn er fiendskap mot Gud (Rom 8,7).

Evangeliet er ikke en etterspurt «vare», et «tilbud» som treffer etterspørselen i markedet. Derfor vil det å være en rett forkynner av Guds ord alltid bety å gå inn under korset. «Men jeg vil aldri rose meg av noe annet enn av vår Herre Jesu Kristi kors. Ved det er verden blitt korsfestet for meg og jeg for verden» (Gal 6,14).

Avgjørende i denne sammenheng er forståelse for det hellige, for at vi har med Den Hellige å gjøre. Dypest sett speiler all forkynnelse og alt kristent arbeid hva slags gudsbilde en står overfor. Hvor forkynnelsen fortier, banaliserer eller trivialiserer, har en ikke lenger med Den Hellige å gjøre. For det hellige kan ikke populariseres.

Den fristelse som forkynneren står overfor, gjør seg også kollektivt gjeldende i menighetens arbeid og arbeidsformer. En ønsker å fjerne anstøtet slik at en ikke skal komme til å provosere for mye. Det er jo «klok» misjonsstrategi, slik kan en «nå folk». Som det ble sagt i forbindelse med en serie møter nylig: En ønsket «å ufarliggjøre det å være en kristen». Så presenteres en kristendom med sukker på.

Men en ufarlig kristendom er en falsk kristendom.

Et viktig middel for å forsøke å få folk i tale, er å tilpasse «møteform» til det folk liker. Intet i «formen» må oppleves støtende for en kirkefremmed. Møtesalen bør være mest mulig fri for symbolikk som kan være fremmedgjørende. Møteleder bør sørge for at alle føler seg vel, og kan være trygge på at her skal vi ha det fint sammen.  Taler og møteleder bør være ungdommelige og friske, musikken likeså. Det som er «kjedelig» må for all del unngås. Derfor må både møteform og tale ikke være «tungt». Det «lette» og det «kule» er idealet. Det har også den største betydning at pastor/prest gjør klart at han er «et vanlig menneske». Han/hun er interessert i fotball, liker fredagstaco, og er veldig glad for at konen hjelper ham med å skifte bleier på minstemann. Talen bør ikke være altfor alvorlig eller «tung», men uhøytidelig – helst må en få forsamlingen til å le og hygge seg. Enhver form for høytid må unngås, Kanaans språk likeså.

Den gode hensikt ligger bak: Man vil nå ‘folk’ ved å tilpasse seg ‘folk’, «tale et språk som folk forstår.»

Problemet en står overfor i tenkningen rundt en «søkervennlig» eller «lavterskel» møteform, er at en lar dem en ønsker å nå, få definisjonsmakt. Deres preferanser og ‘likes’ blir normgivende. Enten det er unge eller kirkefremmede skal en «møte dem på deres egne premisser». Kommer noen av disse innom, skal de kjenne seg igjen og føle seg bekreftet slik at de får lyst til å komme igjen. For mennesket tørster etter bekreftelse – ikke minst fra Gud.

Ved å gi dem en ønsker å nå definisjonsmakt, legger man tre snublesteiner inn i tjenesten med å formidle evangeliet: For det første ligger det en implisitt innrømmelse av at de ufrelste har rett til å stille krav til evangelieformidlingen. Mennesker som mangler åndelig dømmekraft og derfor ikke har forutsetning for å forstå budskapets egenart, opplever dermed at den kristne menighet indirekte medgir at deres anstøt er berettiget.

For det andre fører denne innrømmelsen uvegerlig til at når en tilpasser formidlingen til folks ønsker og forventninger, havner en i trelldom under menneskemeninger. I frykt for «å miste» de unge, tilpasser en seg ungdomskulturen. En vil vinne verden gjennom å skikke seg lik verden. Men resultatet er altfor ofte motsatt: Verden får innpass i menigheten, menigheten verdsliggjøres.

For det tredje hviler tilpasningen i en manglende tro på Ordets virkekraft: Det en forestiller seg skal bryte ned menneskers motstand mot evangeliet, er ikke Guds ord, men å innrette troens fremtredelsesform etter folks ‘likes’. En vil være «relevant» i møte med tidens utfordringer ved å la tidsånden styre.

Men saken er: Fjerner vi anstøtet i budskapet, mister det sin kraft. Sukker kan ikke erstatte salt. Når evangelieformidlingen omgjøres til et «tilbud», kommer en lett i skade for å gjøre det billig. Når evangeliet fremstilles som Guds allmenne aksept, inkludering og bekreftelse, forfalskes det. Fordi en fortier eller neglisjerer at evangeliet innbefatter omvendelse fra synd, og derfor uomgjengelig innebærer det falne menneskes korsfestelse og død.

Men evangeliet er det mest dyrebare av alt. Det er hellig og skaper hellighet. Som Jesus selv er det ikke nedenfra, men ovenfra (Joh 8,23). Det innbyr til et «rike som ikke er av denne verden» (Joh 18,36f), og vil derfor alltid være et fremmedelement i en fallen verden. Korset setter skille, skille mellom det som er av verden og det som ikke er, skille mellom hellig og vanhellig, skille mellom Guds tanker og mennesketanker, Guds gjerning og menneskeverk, skille mellom frelst og ufrelst, skille mellom synd og rettferdighet.

Derfor er det også slik at der Guds folk (lik Israel under profeten Samuel) sier «Vi vil være som alle de andre folk!» (1Sam 8,20), fornekter det sitt kall og sin identitet som det hellige folket. For Guds hellighet er den fundamentale identitetsskapende realitet for Guds folk: «Dere skal være hellige for meg, for jeg, Herren, er hellig. Og jeg har skilt dere ut fra folkene, for at dere skal høre meg til» (3Mos 20,26).

Det er til en gruppe kristne som har blitt sosialt stigmatisert, utsatt for forakt og mobbing selv fra sine nærmeste, at det lyder: «La oss da gå ut til ham utenfor leiren og bære hans vanære!» (Hebr 13,13). For Herren har aldri lovet sine medgang og suksess i tjenesten. Derfor skal vi heller ikke legge an tjenesten slik at behovet for aksept styrer metoder og midler i arbeidet:

«Jeg vil fri deg fra alle dem jeg sender deg til!»

Jan Bygstad, formann i FBB

Paulus gör det djärva påståendet att hela den kristna tron står och faller med om Jesus har uppstått. Den avgörande frågan är då om han verkligen har det, om det finns skäl till att tro att det är sant? Det finns det!

Till att börja med har vi erfarenhetsbaserade skäl. Detta kan vara människors erfarenhet av att detta är sant i mötet med Guds ord. Guds ord är levande och verksamt, ett ord som faktiskt gör något eftersom Anden är med ordet. Ytterst sett är det endast detta som kan skapa verklig tro och förtröstan på Gud. Ytterligare ett skäl av samma typ, d v s erfarenhetsbaserat, har vi i den förvandlande kraft som tron har i en människas liv. Detta kan man fördjupa sig mycket i, men denna artikel är inte platsen för det.

Den andra typen av skäl har med historiska bevis att göra. Det är dessa skäl vi ska uppehålla oss vid i denna artikel. Och då får vi till att börja med skilja mellan historiska omständigheter/bevis och den bästa förklaringen till dem. Inom vetenskapen är det en grundläggande princip att man sluter sig till den förklaring som bäst redogör för alla omständigheter.

Omständigheterna vi ska beröra är inte kontroversiella eller särskilt ifrågasatta, utan det är den kristna förklaringen som är det. Vi ska ändå kort gå igenom dessa bevis, trots att majoriteten forskare medger dem, för det finns ändå en del kritiker som inte gör det. Och tillsammans, och detta är viktigt, tillsammans bildar de en stark beviskedja som pekar i en riktning: Jesus har verkligen uppstått från de döda. Ingen annan förklaring kan på ett trovärdigt och historiskt hållbart sätt redogöra för alla fyra omständigheter. Här i artikeln kommer dock huvudsakligen slutsatserna att presenteras. De mer detaljerade argumenten och resonemangen finns istället med i en längre version som är tillgänglig på Missionsprovinsens hemsida.

Det är viktigt att vi blir intellektuellt rustade att bemöta de argument som förs fram mot att den kristna tron är sann, och även för att bemöta tvivel vi själva kan drabbas av. Förhoppningen är därför att artikel ska visa att Jesu verkliga uppståndelse från de döda är den bästa förklaringen av det vi vet, medan förnekandet av hans uppståndelse snarare bygger på filosofiska antaganden som är just detta, antaganden.

Därför behöver vi först adressera det kanske allra viktigaste argumentet mot. Och rör vilka grundantaganden man har när man närmar sig frågan om Jesu uppståndelse. Påståendet är:

1. Mirakel är per definition alltid den minst sannolika förklaringen.

De flesta som närmar sig frågan om Jesu uppståndelse är överens om att det handlar om att hitta den mest sannolika förklaringen i ljuset av kända omständigheter. Men många förutsätter att allt måste förklaras med naturliga orsaker, och utesluter på förhand övernaturliga orsaker, vilka då alltid kommer framstå som de minst sannolika.

Men den kristna övertygelsen är inte att Jesus har uppstått av naturliga orsaker, utan just av övernaturliga orsaker, nämligen att Gud har uppväckt honom från de döda. När det gäller frågan om Jesu uppståndelse förutsätter vi Guds existens, vilket vi också har goda skäl att förutsätta. Men en genomgång också av dessa skäl ryms inte i denna artikel.

2. Jesus dog verkligen

I allmänhet är nog detta det minst kontroversiella av alla bevis. Att någon dör är inte anmärkningsvärt, inte heller att någon avrättas av romarna genom korsfästelse. Ändå finns det sådana som menar att han inte dog, för att sedan kunna förklara de andra omständigheterna, såsom den tomma graven och lärjungarnas övertygelse om att de faktiskt sett Jesus levande igen.

Här har vi bland annat svimningsteorin, som handlar om att Jesus överlevde korsfästelsen och sedan visade sig för lärjungarna. En Jesus i det skicket skulle i och för sig ha övertygat dem om att han levde, men inte att han uppstått från de döda.

Vi har också ersättningsteorin, som man vanligast möter från muslimer. Koranen menar att Gud endast lät det se ut som Jesus dog på korset, och senare har muslimska apologeter fört fram tanken att det istället var Judas på korset, men med Jesu utseende. Koranen är dock tillkommen 600 år senare i en annan del av världen, vilket försvagar trovärdigheten i grundpåståendet att Jesus inte dog och Judas död beskrivs i Bibeln som välkänd i samtiden, vilket tyder på att det inte är något påhittat.

När det gäller omständigheterna för Jesu död finns det saker i beskrivningen som gör det klart att Jesus verkligen dog. Beskrivningarna av Jesu död stämmer med välkända medicinska tillstånd, såsom att han blev törstig till följd av blodbrist, att han gav upp andan stämmer med att korsfästa normalt dog av kvävning eftersom kroppsställningen gjorde det svårt att andas, och den uppstungna sidan med utflöde av blod och vatten stämmer med i vart fall två medicinska förklaringar, där den ena också styrker död till följd av kvävning.

Dessutom finns det tidiga utombibliska och utomkristna skildringar som bekräftar att Jesus dog, såsom den hos den romerska historikern Tacitus omkring år 100, den judiske historikern Josefus samt den judiska skriftsamlingen Talmud. Jesu död var alltså inte kontroversiell i samtiden och den närmsta tiden därefter utan helt accepterad som historiskt faktum.

Detta faktum var också ett hinder i den tidiga kristna missionen, som Paulus också skriver i 1 Kor 1:23: ”men vi predikar Kristus som korsfäst – för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap”. Detta var alltså knappast något man skulle hittat på.

3. Jesus begravdes

Att Jesus begravdes är heller inte anmärkningsvärt. Vad som är anmärkningsvärt är de personer som kopplas till Jesu begravning, vilket sedan är viktigt när det handlar om nästa omständighet – den tomma graven.

Kopplade till Jesu gravläggning har vi Josef från Arimatea, och sedan också minst två kvinnor, som båda hette Maria. Den ena var Maria från Magdala och den andra kallades antingen för den andra Maria, eller Maria Jakobs respektive Joses mor.

Josef från Arimatea var medlem i det Stora råd som dömde Jesus till döden för hädelse. Även om vi får veta hos Lukas att han inte hade samtyckt till domen över Jesus är detta inte något man för in i en berättelse man hittar på. Omständigheten är för obekväm att det är en fegis från motståndarlaget som visar Jesus denna omsorg medan lärjungarna flytt. Beskrivningen av graven pekar också på att detta var en sådan grav som endast tillhörde samhällets toppskikt, vilket passar väl in på Josef från Arimatea, som beskrivs som en rik och inflytelserik man.

Sedan har vi kvinnorna. Till att börja med hade man knappast hittat på att båda kvinnorna hade samma namn om man diktar ihop en historia. Men det råkar stämma väldigt väl med vad man vet om judiska namn vid denna tid. Var femte judisk kvinna vid denna tid i Palestina hette Maria! Men det viktiga är att det nämns specifikt att dessa båda Marior såg var Jesus blev lagd. Och ordet för ”se” här i vår evangelietext handlar om att observera, noga lägga märke till. Detta blir viktigt när vi nu kommer till nästa bevis:

4. Graven var tom på påskdagens morgon

Det första motargumentet är att man skulle ha tagit fel på var Jesus blev begravd. Men som vi redan konstaterat var typen av grav mycket sällsynt och kvinnorna lade noga märke till var han begravdes, eftersom de redan planerade att gå dit efter sabbaten med välluktande oljor för att smörja Jesus. Att de skulle ha tagit fel verkar därför mycket osannolikt.

Ett annat argument, kopplat till det att Jesus egentligen aldrig dött, är att han överlevde och själv tog sig ut ur graven.  Men hur är det möjligt att en så allvarligt skadad man har tagit sig ur en grav med förrullad sten som troligen vägde minst ett ton och förmodligen krävde att man puttade upp den i motlutning? Det är inte möjligt. Och argumentet faller också, som sagt, när det gäller den sista punkten – att lärjungarna var övertygade om att han uppstått från de döda, vilket de inte skulle ha gjort om Jesus kommer instapplande halvdöd av skadorna.

En annan förklaring, som vi möter redan i evangeliet enligt Matteus, är att lärjungarna stal kroppen. Men mot detta talar en mängd saker. Det ena är att inget tyder på att lärjungarna väntade sig att Jesus skulle dö, trots att Jesus sagt det, inte heller att han skulle uppstå. Och tiden de hade på sig är knappast tillräcklig för att tänka ut en plan som skulle fungera. Till detta kommer vad vi sedan tar upp som nästa bevis: lärjungarnas vilja att dö för sin tro. Det är högst osannolikt att de skulle ägna hela sitt liv åt att sprida en medveten lögn som inte gav dem några stora fördelar i detta livet utan istället förföljelse, lidande och död. Också kvinnornas vittnesmål, som vi återkommer till strax, talar emot denna förklaring. De skulle inte hitta på en sådan sak som att kvinnor var först med att vittna om den tomma graven om de själva stulit kroppen och ville sprida sin tro.

En annan variant är att gravplundrare stal kroppen. Problemet är att man normalt stal enbart kroppsdelar att använda i ockulta riter, eller att man stal dyrbara saker som hade lagts i graven tillsammans med kroppen. Men här fanns inga sådana saker, och hela kroppen är borta. Vi har heller inga bevis för att en sådan typ av ockultism förekom i Palestina vid denna tid, vilket gör det än mer osannolikt.

Vad som framför allt talar för att graven verkligen var tom är att kvinnor var de första vittnena. Det finns flera omvittnanden från olika historiska källor att kvinnor i allmänhet betraktades som mindre trovärdiga i allmänhet, och även mer specifikt att ”hysteriska kvinnor” stod som primärvittnen till uppståndelsen. Även i Bibeln har vi den pinsamma omständigheten att inte heller lärjungarna, som dessutom gömmer sig av rädsla (ännu en pinsam omständighet), avfärdar kvinnornas berättelse om den tomma graven och änglarnas tal om att Jesus uppstått som löst prat. Att kvinnor nämns som de första vittnena var alltså besvärande i samtiden och talar starkt för att graven verkligen var tom.

5. Jesu lärjungar, och även några motståndare, var övertygade om att Jesus hade visat sig som uppstånden för dem och var beredda att dö för denna övertygelse

Kvinnor som första vittnen

Till att börja med kan vi vända tillbaka till kvinnorna. Dessa pekas ut som de första vittnena till den uppståndne Jesus. Och samma sak gäller här som tidigare – man hittar inte på en sådan sak.

Lärjungarna var villiga att dö för övertygelsen om att de sett Jesus uppväckt från de döda

Nyss nämndes också den pinsamma omständigheten att lärjungarna gömde sig efter Jesu död av rädsla för judarna. Men på Pingstdagen har något hänt som har förvandlat dem från livrädda efterföljare av en död påstådd Messias till att frimodigt bekänna och vittna om den uppståndne Messias trots att de riskerade livet för det.

Men det är ifrågasatt om de verkligen var villiga att dö för det, så den verkliga knäckfrågan blir alltså om vi kan bekräfta att dem som med namn pekades ut som faktiska ögonvittnen till Jesu uppståndelse också faktiskt var villiga att dö för denna övertygelse? Och kan vi bekräfta att de faktiskt blev dödade för sin tros skull?

Av olika skäl får vi begränsa oss till Petrus, Paulus och Herrens bror Jakob. Dessa är de personer vi möter i den tidiga trosbekännelse som Paulus meddelar i 1 Kor 15:3-8, där han då också tillfogar sig själv. Och det avgörande här är fastställa 1. att de var övertygade om att de sett Jesus uppstånden från de döda, och 2. att de var villiga att dö för denna övertygelse.

Det intressanta med 1 Kor 15 är namnen som förekommer i trosbekännelsen kopplat till vad Paulus berättar i Gal 1:18-19.  Paulus reste tre år efter sin omvändelse på vägen till Damaskus till Jerusalem och träffade två namngivna personer. Han träffade Kefas, alltså Petrus, under 15 dagar och mötte även Herrens bror Jakob. Men det står mer än att han träffade dem, det står att han reste dit för att ”lära känna Kefas”. Det ord som används för att lära känna – historäsä – innebär att Paulus närmast frågade ut Petrus, förhörde honom om vad han sett och varit med om när han var med Jesus. Paulus har alltså sitt eget möte med den uppståndne Jesus att utgå ifrån, men han har också mest sannolikt undersökt Petrus och Jakobs vittnesmål. Vi kan säga att Paulus gjort det undersökande arbetet åt oss. Så säker är han i vart fall på äktheten i deras övertygelse om att de sett Jesus uppstånden att han hänvisar till deras vittnesmål i samma resonemang där han sätter hela den kristna tron på spel – ”om Jesus inte har uppstått är er tro meningslös och vi är de ömkligaste av alla människor”. Den första punkten, att de verkligen var övertygade om att de sett Jesus uppstånden, verkar alltså säker.

Var då Petrus, Paulus och Jakob villiga att dö för sin tro? I Joh 21:18-19 förutsägs Petrus martyrdöd. Om vi litar på att det Bibeln säger är sant har vi här Jesu förutsägelse om Petrus martyrdöd. Men även om vi inte litar på Bibeln som Guds ord och undrar om det handlar om förutsägelser eller konstateranden efteråt, bekräftar faktiskt stället samma sak – den tidiga kyrkans vittnesbörd är att Petrus dog som martyr, och en sån sak kan man på goda grunder tänka sig att de hade koll på. Och även utombibliska källor bekräftar Petrus martyrdöd.

Går vi vidare med Paulus ser vi i bl a 2 Kor 11:23-27 exempel på den förföljelse han utstod under sitt liv utan att, får vi förutsätta, tvivla på Jesu uppståndelse och lägga ner att predika om den. Och i 2 Tim 4:6 talar han om att han förväntar sig att dö snart. Samma sak gäller här som med Joh 21. Det är ifrågasatt när det gäller båda dessa brev om Petrus och Paulus verkligen skrev dem, men de vittnar ändå om att de var så övertygade om att de sett Jesus uppstånden att de var villiga att dö för den övertygelsen. Även Paulus martyrdöd bekräftas av utombibliska källor.

Då har vi den tredje som nämns i Paulus tidiga trosbekännelse i 1 Kor 15 kvar, Jakob, Herrens bror. I Apostlagärningarna 15 får vi veta att han var ledare för församlingen i Jerusalem. Detta är ganska överraskande med tanke på att han i evangelierna framställs som att han trodde att Jesus var från sina sinnen, alltså galen. Men det är ytterligare ett exempel på en pinsam omständighet som talar för att det är historiskt tillförlitligt. Något måste alltså ha fått Jakob att helt ändra sig. Att han faktiskt är övertygad om att han sett Jesus uppstånden passar ganska bra som en förklaring. Var han då så övertygad att han var villig att dö för detta?

Ja, det vet vi utifrån bl a Josefus genom en fascinerande redogörelse, som finns med i den längre genomgången på hemsidan. Återigen, Josefus var en tidig judisk historieskrivare som definitivt inte var kristen.

Sammantaget har vi alltså tre personer knutna till Jesus som hävdar att de är vittnen till Jesu uppståndelse, och alla har, med i princip så stor historisk säkerhet vi kan nå gällande denna tid, varit villiga att gå i döden för detta och också gjort det.

Men ännu kan vi inte säga att Jesus därför måste ha uppstått. Däremot kan vi med säkerhet säga att dessa var övertygade om att han gjort det. Och då blir frågan vad som gjort dem så övertygade. Är det så att Jesus verkligen uppstått, eller är det något de bara inbillat sig? Och då är vi vid slutet av beviskedjan och måste hitta en förklaring som täcker in allt vi hittills vet.

Hallucinationsteorin

Det främsta teorin som kritiker och skeptiker lyfter fram om hur de kan ha blivit så övertygade, och en som tidigare nämnda Kelsus var den första att hävda, är den så kallade hallucinationshypotesen. Man tror helt enkelt att de alla på ett eller annat sätt hallucinerat.

Hallucinationshypotesen är dock inte enhetlig, utan man tvingas åberopa olika former av hallucinationer beroende på vilken omständighet och/eller person man talar om. Men även när man gjort detta stämmer beskrivningen av de olika tillstånden och omständigheterna väldigt dåligt med vad vi vet om lärjungarna och omständigheterna kring Jesu uppståndelse, och även den tidiga kyrkans organiserade spridning av kristendomen mitt under motstånd och förföljelse.

I den längre versionen av genomgången ges en mängd detaljer som inte går att ta med här, så detta blir en kraftigt förkortad version.

Till att börja med hör hallucinationer vanligen till en underliggande sjukdom, såsom att man drabbats av stroke, hjärntumör, har störningar i ämnesomsättningen, alternativt har fått i sig något hallucinogent ämne, d v s någon drog. Alternativt är det kopplat till olika psykiska sjukdomar, såsom schizofreni. Det är främst denna senare orsak, eller mildare varianter av den, som man kopplar lärjungarnas upplevelser till. Men bortsett från själva förekomsten av hallucinationer, om man nu tänker att det är vad det handlar om, passar inte resten av sjukdomsbilden alls ihop med vad vi vet om apostlarna och de första kristnas gemenskap.

Jesu uppståndelse bevittnades också av flera olika personer vid samma tillfälle och då skulle förklaringen vara masshallucinationer. Men den faller platt eftersom helt nödvändiga förutsättningar, såsom upprymdhet och positiv förväntan hos lärjungarna, helt saknades. Tvärtom var de nedstämda, hade förlorat allt hopp och var rädda. Teorin kan heller inte kan förklara lärjungarnas detaljerade och samstämmiga vittnesmål om vad de upplevt när de påstod sig ha sett Jesus uppstånden, eftersom även masshallucinationer i grund och botten är enskilda hallucinationer som endast i generella drag liknar varandra.

Den form av hallucination som inte är kopplad till sjukdom är främst förekommande hos sörjande. Men till att börja med talar lärjungarnas antal och relation till Jesus emot denna teori eftersom det nästan alltid endast är den som varit allra närmast den avlidne som upplever sådana former av hallucination, såsom änkan eller änklingen eller en förälder till ett barn. Hallucinationerna är dessutom i stort sett alltid vaga, så som upplevelsen av dessas närvaro, eller kopplade till enbart hörsel, och endast i sällsynta fall också syn. Vidare förkommer hallucinationerna mestadels i insomningsfasen. Men lärjungarnas upplevelser äger rum vid olika tider på dagen, och inkluderar flera sinnen samtidigt. Sörjandes hallucinationer brukar också upphöra så snart de försöker interagera med den avlidne, medan lärjungarna har längre konversationer med den uppståndne Jesus. Och slutligen tror man normalt aldrig till följd av sådana hallucinationer att den avlidna har återuppstått, vilket lärjungarna däremot var övertygade om.

Till sist har vi teorin om att Paulus hade en konversionsstörning, där en inre konflikt eller ångest tar sig uttryck i fysiska åkommor som gör dem hanterbara för individen. I Paulus fall skulle det ha handlat om att han blev blind därför att han undermedvetet hade samvetsbetänkligheter över sitt förföljande av de kristna. Men någon sådan inre konflikt verkar han även efteråt ha varit omedveten om, vilket inte stämmer med kända fall av konversionsstörning. Han uppvisar inte heller den likgiltighet eller förnöjsamhet över symptomen som normalt följer, utan är tvärtom så känslomässigt påverkad att han varken äter eller dricker under tre dagar. Dessutom hör hallucinationer mycket, mycket sällan och hör inte ens till diagnosen, utan tillståndet såsom blindhet orsakas av något man sett som man inte ville se, inte något man undermedvetet ska ha önskat att se.

Paulus egen slutsats, och en som vi på goda grunder kan dela, var att han verkligen mött Jesus uppstånden, och det är därför han frimodigt hänger hela den kristna tron på denna punkt i 1 Kor 15, och sedan skriver:

”Men nu har Kristus verkligen uppstått från de döda, som förstlingen av de insomnade. Eftersom döden kom genom en människa, kom också de dödas uppståndelse genom en människa. Liksom alla dör i Adam, så ska också alla göras levande i Kristus. … Stå därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren. Ni vet att er möda i Herren inte är förgäves.”

”Ni vet”. Du kan på mycket goda grunder tro på, lita på, förtrösta på och frimodigt hävda att Jesus verkligen har uppstått från de döda, att han verkligen är Guds Son, och att det finns förlåtelse för alla synder och hopp om ett evigt liv. När Paulus hängde hela den kristna tron på Jesu uppståndelse var det inte en chansning. Han hade själv noga efterforskat det och själv mött Jesus uppstånden. Och Gud har i sin vishet och godhet låtit evangelierna skrivas på ett sådant sätt att vi idag, 2000 år efter att det hände, kan bygga ett mycket starkt historiskt försvar för vad de berättar, också i små detaljer som vi lätt missar. Evangelierna och Nya testamentets brev är verkligen trovärdiga källor och de håller att bygga ditt liv på, att satsa ditt liv på.

Kristus är uppstånden!

        – Ja, han är sannerligen uppstånden!

-----

Fra Missionssprovinsens nettside:

missionsprovinsen.se/jesu-uppstandelse/

Det tsjekkiske lutherselskapet ønsker å oversette og utgi Knuts Alfsvågs bok «Divine presence» på tsjekkisk. Til det trenger de å sikre et beløp for å komme igang, etter deres anslag tilsvarende rundt 40.000 Nok. Tanken vår er ikke at å fullfinansiere dette, men gi et solid bidrag på rundt halvparten av denne summen. Det følgende er en oppfordring til enkeltpersoner om å støtte dette med engangsbidrag.

Prosjektet faller ikke naturlig inn under de økonomiske støtteordningene For Bibel og Bekjennelse (FBB) allerede har eller administrerer. Vi holder spleisen åpen fra 2. juni til 2. juli. En pengeoverføring vil gå fra FBBs kontor direkte til det tsjekkiske lutherselskapet. Vi forutsetter at det noteres i utgivelsen at den er muliggjort blant annet med økonomiske bidrag fra en gruppe private givere som har respondert på dette initiativet fra FBB. Dersom prosjektet ikke lar seg realisere, forutsetter vi at pengene betales tilbake. Giverne vil få dem tilbakeført hvis de ønsker dette; i motsatt fall vil sentralstyret overføre dem til FBBs studentfond.

Den evangelisk-lutherske kirke i Tsjekkia er liten, men har rike tradisjoner. Begrensede egne ressurser kaller på bidrag fra utlandet for å få stimulert de teologiske interessene og fremmet det teologiske arbeidet ved oversettelse av god teologisk litteratur.

https://www.spleis.no/project/500524

https://www.fbb.nu/artikkel/det-tsjekkiske-lutherselskapet/

Kurset, som er gratis, går over tre kvelder, klokken 19.30-21.30:

Onsdag 16. september

Innleder: Knut Alfsvåg

Respondent: Torstein Tollefsen

Onsdag 04. novenber

Innleder: Sakarias Ingolfsson

Respondent: Ragnhild Helena Aadland Høen

Onsdag 25. november

Innleder: Guðbjörg Hrönn Tyrfingsdóttir

Respondent: Solfrid Langeland

Tidligere deltagere på FBBs digitale kurs får automatisk tilsendt link.

Nye deltagere som ønsker link til kveldene, sender mail til:

daglig leder i FBB, Boe Johannes Hermansen: bojohermansen@gmail.com

Podkasten Kulturkrigen har nok ein gong sett dagsorden i Kristen-Norge. 

Pastorane Steinar Lofnes og Alf Kåre Dalsbø har hausta merksemd utover det vanlege for episoden deira om prevensjon og sterilisering. Dei fekk dessutan drahjelp av gjest Daniel Sæbjørnsen. Pastoren i Passion Åsane er ein kløppar til å få kringkasta det han har på hjarta. 

Hovudspor

Kritikken har følgt to hovudspor, det eine substansielt, det andre handlar om form. Kanskje også eit tredje kan nemnast: nemleg om formkritikk faktisk er relevant her, eller om det er eit uttrykk for det Erik A. Steenhoff i sin positive kommentar kallar «humørløshet». 

Sokneprest Marita Bjørke Ådland er den som har gått aller lengst i kritikken. Presten i Lommedalen legg først og fremst ei kjenslemessig breiside til, såpass at det blir vanskeleg å få tak i argumentasjonen. Men ho brukar ord som «farleg» og hevdar at pastorane gjennom diskusjonen sin «fordømmer dei som tek andre val». 

Ifølgje Ådland er podkasten «galskap» teologisk sett, men dei pastorale implikasjonane ser ho som endå verre. Så langt går det at presten faktisk blir «fysisk dårleg» av å lytta. 

Patriarkalsk?

At podkasten, der tre menn diskuterer prevensjon, skulle få merkelappen «patriarkalsk» trongst neppe nokon profet for å spå. 

Nett denne gongen var det professor Ingunn Folkestad Breistein som passa på å innfri mine forventingar til feministisk respons. Breistein er professor II i kyrkjehistorie ved Ansgar høgskole, men har neppe nøsta ut den lengste kyrkjehistoriske tråden akkurat her. 

Ho nøyer seg med å slå fast at dette «er eit tema som aldri har vore diskutert» i frikyrkjelegheita. Vidare viser ho mellom anna til at bruk av prevensjon no er «heilt vanleg», hintar om at podkastarane kan vera inspirerte av MAGA, og at det ikkje står noko om prevensjon i Bibelen. 

Nei, det står vel om lag like mykje om prevensjon der som om miljøvern eller smarttelefonar. Men bør vi ikkje reflektera teologisk over tema som har blitt formulerte etter år 100?

Håpa på meir

Ærleg talt så håpar ein på litt meir frå kyrkjehistorisk hald. Og som NLAs førsteamanuensis Brandt Klawitter svært betimeleg påpeikar i eit Vårt Land-innlegg, er det godt dokumentert at kyrkje-skepsis mot prevensjon er eit nokså gjennomgåande trekk opp gjennom århundra.

Ein slik refleksjon er sjølvsagt milevis frå å omfamna alt som blir sagt i Kulturkrigen. 

Det er uansett eit interessant skiftet når noko som i tidlegare tider var ein svært sentral tematikk i dag gjer etablerte teologar rasande. Kontrasten bør i seg sjølv oppta fagfolk. Blir det ikkje historielaust å berre avvisa tematikken som «marginal», berre fordi forma i podkasten ikkje gir gjenklang? 

Brandt Klawitter dreg dessutan fram eit langt meir grunleggande spørsmål i sin gjennomgang av prevensjon som teologisk tema. 

Nemleg: «hvordan orienterer vi oss teologisk i møte med vår egen tid?» 

Dette bør vera av interesse for alle kristne, anten ein poppar ei PepsiMax i eit podkaststudio ved midnatt eller ein held seg til kjeldevatn og legg seg presis klokka ti. 

Berg-og-dalbane-prat

Sjølv meiner eg krigskorrespondentane Lofnes, Dalsbø og Sæbjørnsen denne gong utsette lyttarane for ein mental berg-og-dal-bane. Som dei fleste berg-og-dalbanar heldt dei seg på sporet, om enn på halsbrekkande vis. Undervegs har vi gått både høgt, lågt, med begeistra latterhyl som lydspor.

Eg likar berg-dalbanar, men det er som kjent ikkje tingen om ein vil koma seg frå a til b. Det er ikkje samferdsle det handlar om på Tusenfryds mange perrongar. Litt slik med denne episoden også. 

Trioen kunne teke seg fram på meir målretta vis, og ikkje minst investert meir omtanke i forarbeidet. 

Eg er ingen gretten lyttar, men vertskapet må ta innover seg at viss målet er å slå følgje med folk, blir stilen nokre knepp for innforstått. I alle fall når 95 prosent av lyttarane truleg sjeldan har vore vane med å problematisera prevensjon, og trudde alt var good i eit trufast samliv med ein ektefelle av motsatt kjønn. 

Fallitterklæring

Det eg imidlertid ikkje forstår, er den refleksen som synest leva hos meiningssterke respondentar som Breistein og Ådland. 

Kan det verkeleg vera tilfelle at dei avviser ein så viktig samtale? 

Overser dei at podkastarane søkjer å resonnera teologisk rundt nokre tema som både er sentrale og underkommuniserte? Det ser verkeleg slik ut. For ei fallitterklæring!

Kjensler og kjeft

Om Ådland meiner podkastarane tek feil: kvifor får vi berre kjenslerapport og generell kjeft frå henne? Ho er teolog. Då er det ikkje «farleg» å drøfta eit tema som kyrkja har diskutert i uminnelege tider. 

Og er forma feil, kan ho ikkje sjølv modellera ei form som er høveleg? 

Breisteins poeng om at dette ikkje har vore drøfta før i frikyrkjeleg samanheng står litt på gyngande grunn, men kanskje ho har rett. Bør ikkje den breie kyrkjelege tradisjonen for å drøfta slike ting teologisk likevel utgjera ein interessant kontrast? I alle fall vera eit argument for ein samtale? 

Eg tolkar avvisinga av samtalen som teologisk latskap. 

Med på lasset

Inntrykket vi sit att med er at det har blitt akademikarens rolle å leggja band på teologisk samtale. Om Kulturkrigens innsteg er så ubrukeleg, er det vel nett folk som Ådland og Breistein som skulle teke viktige moment vidare?

Men tenesteviljen druknar i indignasjon, fokus på eigne kjensler og dessutan samtidas minst oppfinnsame triks: nazihinting og MAGA-skuldingar.

Med på lasset følgjer haldninga at det er unødvendig, ja nærast eit ork, å måtta gjennomtenka eit tema som prevensjon med teologisk innfallsvinkel. Det verkar som om retten til å få tenkja som alle andre, retten til å tenkja slik vi har for vane er det som dominerer kritikken. 

Det eit forfallsteikn om teologane sjølve ikkje orkar å tenkja, resonnera og forhalda seg teologisk til smått og stort, men nøyer seg med å ta avstand.

Privilegium

Dei siste episodane av Kulturkrigen kjennest for meg som eit litt framandt innhald, og eg var i utgangspunktet usikker på kor viktig eg oppfattar uformell, uførebudd synsing om så vesentlege tema. Men samtalen er viktig! 

Det er både maktpåliggjande og allmennkristent å villa undersøkja flest mogleg tema med eit bibelsk utgangspunkt. Å tenkja teologisk er først og fremst eit privilegium. 

Det kan ofte vera krevjande. Men det er ikkje eit ork.

Sofie Braut, redaktør

(Tidlegare publisert i Dagen)

Misjonæren framfor noen, Paulus, snakker også om at alt er blitt nytt. Forvandlingen i hans liv ble total, noe han vitnet om for at andre også skulle få del i det nye livet. Når han snakker om denne typen transformasjon, som i 2 Kor 5,17 og Gal 6,15, knytter han det til forsoningen, til det nye livet i Jesus, til forkynnelsen.

Det er ut fra dette nye livet vi kan la oss forvandle, Rom.12,1-2. Paulus oppfordrer menighetene påfallende lite i sine brever til å gå ut i misjon. Derimot følger han opp Jesu forkynnelse om å være lys og salt, til å leve hellige liv, enkeltvis og som fellesskap. Verden skal kunne merke det nye livet, transformasjonen, ved Den hellig ånd i våre liv. Det er misjon.

Samtidig stanser ikke kristen misjon der. Den starter i det frelsende møtet med Jesus og strekker seg mot visjonen om riket som skal komme, og som er midt iblant oss. Gud skal skape alle ting nye. Misjon er å kalle jordas folk til å få del i Guds framtid. Det skjer ved forkynnelsen av evangeliet, og det skjer når vi demonstrerer Guds rikes verdier og krefter.

I hvilken grad innebærer dette at vi skal forvandle, transformere, verden? Noe kirkelig eller misjonalt kall til samfunnsendring er vanskelig å spore både hos Jesus og Paulus. Etterfølgelsen er snarere et kall til å ta opp sitt kors. «Vi går inn i Guds rike gjennom mange trengsler» (Ap.gj.14,22).

Betyr det at Guds kall til misjon bare er verbal forkynnelse? Nei, Guds kall til misjon er en udelelig helhet av tale og handling. Etter Jesu forbilde. Som han, skal hans folk utøve barmhjertighetens og rettferdighetens tjeneste. Slik demonstrerer vi evangeliet om Guds barmhjertighet og rettferdighet og representerer det riket som Jesus er konge i.

Samtidig må vi ha den realismen i oss som forstår forskjellen mellom Guds rike og denne verdens rike. Liksom menneskets falne natur er uforbederlig og bare kan frelses ved nyskapelse, er verdens tilstand preget av synden og døden, ja, ifølge NT av han som kalles «denne verdens fyrste». Han er alt dømt og skal gå til grunne, men han er virksom.

Derfor trenger vi å møte en del transformasjonsvisjoner med edruelighet. Det er kanskje lettest å påpeke i den ekstreme og «ny-apostoliske» herredømmeteologien som har vært med og heie fram den sittende amerikanske presidenten. Den dominerende tanken her er at kristne har rett og plikt til å søke samfunnsmessig dominans og at dette er å forstå som en åndskamp.

Optimismen med tanke på hva og hvor mye som kan forvandles, trenger stundom å kjøles ned. Vi skal selvsagt holde frimodig fram hvordan nye verdier og ny virkelighetsforståelse over tid radikalt endret det norske samfunnet når det gjelder menneskeverd, barmhjertighet, rettstrygghet m.m. Les gjerne både Jørn Øyrehagen Sunde og Ole Petter Erlandsen om dette.

Samtidig er ikke Guds rike en forbedret variant av denne verdens rike. Det er ikke kirkas kall å realisere Guds rike i vår verden gjennom å ta sosiopolitisk ansvar eller gjennom tegn og under. Guds rike er Guds handling, allerede nær oss gjennom evangeliet om Jesu frelse, ennå ikke endelig realisert, fordi Jesus ikke er kommet tilbake.

Dette trenger alle slags kirker å minnes om. Det gjelder katolske, ortodokse og protestantiske kirker som i århundrer har levd tett med den politiske makten og til tider har tenkt om sin mektige institusjon som en filial av Guds rike.

Det gjelder dem som i karismatisk iver lover mer enn de kan holde når de skaper forventning om Guds rikes seier her og nå gjennom tegn og under.

Det gjelder dem som holder fast ved de marxistisk inspirerte tankene fra 1960-tallet om at Guds misjon er alt radikalt som skjer ved mennesker av «god vilje» gjennom sosialt og politisk arbeid.

Vi trenger alle å minnes på at kongen av Guds rike sa, «mitt rike er ikke av denne verden». Det er ikke et utsagn som skal gjøre oss sosialt passive. Misjonalt helsestell og helbredelse, undervisning og nærmiljøarbeid har egenverdi – og skal være tegn på noe større.

Den store transformasjonen har begynt, men som troen selv, er den ikke alltid like lett å få øye på. Slik er korsets sanne teologi. Derfor må vi også minnes om at den store transformasjonen gjenstår, den som bare Gud, han som reiste opp Jesus fra de døde, kan og vil ordne med.

Rolf Kjøde

(Tidligere publisert i Dagen)

Prorex forlag 2025;

106 sider; 150,00 kr.

Der er allerede skrevet mange bøger om forfatteren C. S. Lewis, om forskellige dele af hans forfatterskab og ikke mindst om bøgerne med fortællingerne om Narnia.

Hans person og hans forfatterskab er fortsat fascinerende, og bøgerne om Narnia indbyder fortsat til indlevelse, fantasi og refleksion for både børn og voksne.

Henrik Højlund har skrevet en bog, der fungerer som en fin appetitvækker til Narnias univers. Den peger bevidst på, at der findes en lang række forskellige synsvinkler og læsemåder i forhold til Narnia-bøgerne. Det understreges, at bøgerne kan læses, uden at hvert element opfattes som betydningsbærende symbol.

Alligevel lægger bogen vægten på Narnia-seriens ’afspejling af troens og Bibelens verden’, og de to fyldigste kapitler handler derfor om hhv. ’den skjulte bibelfortælling’ og ’trosperspektiver i Narnia’. Lewis opfattede selv bøgerne som en slags trosforsvar – med en markant anderledes karakter end f.eks. hans bøger ’Fælles kristendom’ og ’Lidelsens problem’.

Højlund anfører gennem bogen mange eksempler på, at elementer i fortællingerne kan læses som referencer til bibelske passager - enten direkte og præcist eller på et mere overordnet plan. En række andre af Lewis’ andre bøger inddrages løbende i fortolkningerne.

Er man ukendt med Narnia-bøgerne, kan dele af disse fortolkende afsnit måske forekommende lidt vanskelige at få hold på. Til gengæld kan bogen være en appetitvækker på selv at bevæge sig ind i Narnias eventyrverden – og i sidste ende møde den Gud, som figuren Aslan er et tydeligt billede på.

Kender man i forvejen mere eller mindre til bøgerne, giver bogen gode muligheder for at få øje på nye dybder og sammenhænge – i Narnias univers og i troens univers.

Kristian S. Larsen

Bokomtalen finner du også her:
www.kirkelig-samling.dk/underet-der-gennembryder-verden-2/

Svenska kyrkan har varit en progressiv kraft i äktenskapsfrågan, hävdas i biskoparnas uttalande. ”Kyrkan och de homosexuella” var en utredning som kom 1974 efter beställning två år tidigare. Sju år innan socialstyrelsen hävde sjukdomsstämplingen av homosexualitet, poängteras det. Dag Sandahl konstaterar att kyrkan på 1970-talet inte alls var progressiv på det sätt biskoparna vill utmåla det som.

•    Man skapar sig bilder av hur det var. På 70-talet såg man ett etiskt problem och frågade sig hur man ska hantera det. Alltså, det finns homosexuella. Alla visste också att det fanns ett antal homosexuella präster. Det var det man ville hantera på ett själavårdande sätt. Man ville hantera det utan att vara kärlekslös.

Biskoparnas uttalande ger sken av att det under kommande årtionden fanns ett målmedvetet arbete inom kyrkan för att förankra en ny syn på äktenskapet, bl a genom ”ett omfattande bibelteologiskt arbete”. Så var inte fallet enligt Sandahl. Huvudlinjen var att man konstaterade att de som var homosexuella inte kunde göra något för att förändra det, men att man sa: ”Alla har ett kors att bära. Detta är ditt.”

Vid en presskonferens 1984 kommenterade ärkebiskop Bertil Werkström remissvaret om Socialdepartementets utredning Homosexuella och samhället (SOU 1984:63). Då gav han rådet till de homosexuella att leva i avhållsamhet, vilket väckte stor uppståndelse.

2005 beslutade kyrkomötet om välsignelse över ingånget partnerskap och sedan 2009, efter att staten beslutat om könsneutral äktenskapsbalk, om vigsel av samkönade par. Jag frågar om det inte var politisk påtryckning snarare än teologisk bearbetning som ledde fram till besluten.

•    Man måste nog sätta personnamn på det. Olle Winborg började att driva frågan, och han var socialdemokratisk politiker. Han motionerade om en välsignelseakt 1994, vilket avvisades av Läronämnden. Han drev detta ett tag, och vi andra insåg att han startade en lavin.

De största kraven kom utifrån kyrkan, konstaterar Dag Sandahl, och säger att kyrkan var rädd.

•    Kameleonten tar ju alltid färg av sin omgivning, och det är vad som har drabbat Svenska kyrkan. Detta särskilt med ett system som vi underkände. Alltså där kyrkomötet förvandlades till en partipolitisk regeringskongress.

Steg för steg flyttades positionerna fram. Först efterfrågades förbön, vilket bejakades kunde ske avskilt i sakristian. Sedan ville man ha en välsignelseakt.

•    Där bröt väl egentligen Christina Odenberg ny mark, när hon i en offentlig gudstjänst välsignade Anna-Karin Hammar och Ninna Edgardh. Så ställdes kraven gång på gång. Det är en militärstrategi. Man skaffar sig ett brohuvud och tar sig vidare från det.

Sandahl noterar att när man 2005 drivit genom frågan om välsignelse av ingånget partnerskap så betonade man att det inte var fråga om vigsel. Men fyra år senare så var det så ändå. 2009 sa man att det inte skulle bli fråga om vigseltvång, att alla skulle vara fria. Men nu är frågan aktuell.

•    Den som tror att det finns en lögnfurste i världen behöver inte bli förvånad, konstaterar Dag Sandahl.

Listan med verktyg för att blivande präster ”med glädje och av fri vilja ska viga både par av samma och olika kön”, ger väl nästan associationer till tankekontroll?

•    Ja, så är det. Man ska läsa 1984 av Orwell och Kallocain av Boye för att få perspektiv tycker jag. En gammal vänsterperson som Eva Brunne kräver ju kontroll. Hon säger; jag är trött på er. Nu måste ni göra som jag säger.

Jag frågar hur han tror att det kommer att utvecklas framöver.

•    De flesta håller väl tyst och går undan. Några går över till andra kyrkor. ”Här kan jag inte vara med längre.” Och så maler det på. Sandahl pekar på hur utvecklingen varit när det gäller ämbetsfrågan, med ett nedtrappat motstånd.

•    Så talar man om att kyrkan är större än individen. Det är både sant och falskt på samma gång. Vi har ju ett individuellt ansvar. Detta är ett argument emot Martin Luther. ”Du Luther, kyrkan är större än Martin Luther.”

Tänkandet innebär att Luther skulle ha hållit tyst, menar Sandahl, som lyfter det individuella ansvaret. Det gäller att vara trogen mot insedd sanning. Han konstaterar slutligen att uttalandet är intressant också politiskt sett:

•    Varför skulle alla biskopar underteckna med sina namn? Så gör man bara om man är nervös. ”Politbyråns” alla medlemmar ska ställa upp. Det är ju en vanlig förtryckarmekanism. Säg bara politbyrån i Moskva. Så vet vi vad det handlar om.

Gunnar Andersson

Biskopsmötets förtydligande

Tidigare i år undersökte Sveriges radio huruvida Svenska kyrkans biskopar tog emot prästkandidater som inte kan tänka sig att viga homosexuella par. 9 av 13 biskopar sade sig göra det, vilket väckte stor uppståndelse trots att kyrkomötet 2009 betonade att båda äktenskapsuppfattningarna skulle rymmas inom kyrkan. Den debatt som följde ledde till att biskopsmötet såg sig föranledda att publicera ett förtydligande som samtliga står bakom. 

Inledningsvis hävdar man att Svenska kyrkan sedan 1970-talet varit en progressiv kraft med hänvisning till utredningen ”Kyrkan och de homosexuella” 1974.  Den följdes av ”årtionden av samtalsgrupper, arbetsgrupper, teologiska kommittéer, skrivelser, teologiska bearbetningar och motioner till kyrkomötet. Också ett omfattande bibelteologiskt arbete har bedrivits”

Man pekar vidare på beslutet om välsignelseakt 2005 och om vigsel av samkönade par 2009. ”I ljuset av ovanstående historieskrivning kan kyrkan inte anklagas för att ha fattat ett förhastat beslut grundat på okunskap, bristande analys eller politisk korrekthet. Det var tvärtom ett beslut som var baserat på en stor mängd forskning och utredningar, och resultatet av en lång teologisk process.”

2022 gjorde så biskopsmötet ett uttalande om att det var deras målbild att alla ”präster med glädje och fri vilja viger par av olika kön liksom par av samma kön”. Nu understryker man följande:

•     Samtliga biskopar i Svenska kyrkan säger, i linje med 2005 års kyrkomötesbeslut, nej till kandidater som på något sätt ”fördömer den homosexuella personen eller skuldbelägger den homosexuella orienteringen”.

•     Samtliga biskopar i Svenska kyrkan bejakar kyrkomötets beslut från 2005 och 2009, samt står bakom biskopsmötets uttalande från 2022.

•     Samtliga biskopar i Svenska kyrkan finner det nödvändigt att den som antas för att bli präst eller diakon ska ha en personligt och teologiskt genomarbetad, icke-dömande människosyn, med respekt för varje människas värde och värdighet.

•     Samtliga biskopar i Svenska kyrkan understryker att det till kyrkans ordning hör att vi viger par av samma och olika kön, och att kyrkans gemensamma ordning är överordnad ämbetsbäraren.

•     Samtliga biskopar i Svenska kyrkan arbetar aktivt med samtal och teologisk fördjupning gällande homosexualitet och samkönade äktenskap, i samband med antagning.

•     Samtliga biskopar i Svenska kyrkan arbetar aktivt med olika åtgärder för att alla blivande präster med glädje och av fri vilja ska viga både par av samma och olika kön, till exempel genom

◦ praktikplats i församling med aktivt hbtqi+-arbete

◦ riktade kurser eller samtal med mentor

◦ själavård eller terapi med fokus på könsroller, sexualitet och mänskliga relationer

Se forøvrig:

https://www.svenskakyrkan.se/nyheter/vagar-framat--om-vigsel-och-samkonade-relationer

kyrkaochfolk.se/2026/06/03/sa-gick-det-inte-till-detta-ar-en-felaktig-historieskrivning/

Drop-in-konceptet er blevet udbredt i Folkekirken. Det kalder på eftertanke.

Når mennesker ønsker at blive døbt eller blive viet, er det først og fremmest en glæde, som betænkeligheder ved drop-ind-formen ikke skal overskygge.

Alligevel rejer selve formen med dåb eller vielse uden videre forberedelse eller opfølgning nogle grundlæggende spørgsmål.

Véd det menneske, der møder op til drop-ind-dåb, hvad dåben rummer og betyder? Hvis dåben foregår helt uden forberedelse eller opfølgning, kan den døbte stå helt uden vejledning i, hvad dåben er, og hvad et liv i troen på dåbens gave betyder.

Bibelen fortæller om mennesker, der med kort varsel blev døbt. Alene i løbet af den første pinsedag fik flere tusind dåbens gave.

Alligevel giver det god mening, at et voksent menneske inden sin dåb får en grundlæggende undervisning i den kristne tro. For barnedøbte er det også vigtigt, at en oplæring både i hjemmets og kirkens rammer bliver en del af barndommen. Senere føjer konfirmandundervisningen sig til som et vigtigt led i denne oplæring.

Igennem Kirkens historie har der typisk gået en oplæringstid forud for et voksent menneskes dåb. I Oldkirken kunne denne tid være endog meget lang. På vej mod dåben måtte et menneske blive fortrolig ikke mindst med trosbekendelsen og Fadervor.

Intet af dette handler om at lægge hindringer i vejen for dåben, men om at hjælpe mennesker til at ane noget af dåbens og troens indhold – og give hjælp til at leve troens liv. Alt dette synes at fylde meget lidt eller være ude af billedet ved drop-ind-dåb.

Noget af den samme bekymring kan gælde drop-ind-vielser: her bliver der ikke megen tid til samtale og vejledning hverken før eller efter, men parret lades alene i den livsovergang, vielsen er.

Hvilket indtryk giver dette drop-in-koncept? Risikerer det at give en oplevelse af en hurtig beslutning om noget, som ender med at fremstå som en formalitet? Er det i familie med zapper-kulturen, hvor intet må tage tid, og indlevelse og forpligtelse er fremmedord?

Nogle foretrækker at blive døbt eller viet uden stor fest og opmærksomhed. Sådan kan både en dåb og en vielse foregå – og med dyb mening.

Men den form, der ikke giver plads til hverken forudgående samtale, overvejelse og undervisning eller efterfølgende oplæring, kalder på eftertanke.

Kristian S. Larsen
cand.theol., formand for Kirkelig Samling om Bibel og Bekendelse

Dietrich Bonhoeffer:

Underet der gennembryder verden. I kamp for kirkens sandhed.

Tekster fra 1932-1943, Bind 1: 1932-36.

Udvalgt og oversat af Erik H. Bennetzen.

520 sider. Lohse 2026. Kr. 349,95

Det er altid en fest at få lov til at læse Bonhoeffer – og en stor glæde, at der fortsat bliver oversat til dansk. Han er en af de mest markante skikkelser i evangelisk europæisk kirkehistorie og fortjener at blive læst i generationer fremover. Det har Lohse nu gjort endnu mere muligt med denne teglsten af en bog på 520 sider.

Fra tidligere findes der flere Bonhoeffer-udgivelser på dansk, mest kendt Efterfølgelse, hvor han skriver om, hvad det kræver at følge Jesus, og hvor han tager et kraftigt opgør med det, han kalder ”den billige nåde”. Bonhoeffer er kendt for to ting: at være en varm og sjælesørgerisk forfatter – og samtidig radikal. Og så er han kendt for at være blevet dræbt af nazisterne i 1945. Henrettelsen virker meningsløs, men var formentlig en symboltung handling fra nazistisk side, der på det tidspunkt vidste, at krigen var tabt. Drabet på Bonhoeffer minder på sin vis om drabet på vores egen modstandsmand Kaj Munk: et forsøg på at ramme fjenden hårdest muligt, selv når slaget allerede var tabt. Men hvor Munk er læst af tusinder, er Bonhoeffer læst af millioner.

Bogen er ikke for dem, der vil begynde med Bonhoeffer. Den er tidvis tung og kræver forhåndskendskab. Vil man lære hans syn på det kristne liv at kende, må man læse hans egne bøger. Dette er ikke en bog af Bonhoeffer, men en samling af breve, artikler og prædikener/foredrag. For præster og teologistuderende i Danmark burde den dog være obligatorisk læsning. Den fortæller meget om, hvad det vil sige at være præst.

At der er tale om breve, prædikener og teologiske kommentarer, har betydning for anmeldelsen. Der er mange tematikker, og Bonhoeffer havde naturligvis ikke tænkt, at hans breve skulle læses af andre eller indgå i et system. De er ikke fagartikler, og derfor kan de ikke analyseres som en sammenhængende bog. Dét er vigtigt at have med som ramme.

I brevene får vi indblik i hans brevveksling med en af datidens største teologer, Karl Barth. Vi møder hans kamp for Bekendelseskirken i Tyskland og hans modstand mod nazistisk ideologi. I den historiske sammenhæng møder vi også hans tanker om, hvordan et pastoralseminarium som refugium skulle se ud.

Det gjorde indtryk at læse, at han forventede, at de, der var på dette refugium, skulle begynde dagen med en halv times bibellæsning. Og det var en øjenåbner for mig, da han skriver, at en præst, der ikke beder for sin menighed hver dag, ikke er en præst – og at en menighed, der ikke beder for sin præst hver dag, ikke er en menighed. Efter at have læst det, har jeg næsten hver dag bedt for den kirke, jeg er præst i. Man kan ikke lade være med at blive grebet af hans kamp for, at evangeliet i den tyske folkekirke skal lyde, samtidig med at han med sorg ser, hvordan det formørkes.

Vi møder også en Bonhoeffer, der kæmper for enhed i Guds rige. Han arbejder for en økumenisk kirke på forbilledlig vis. Hans vilje til at elske kommer tydeligt frem i en af prædikenerne, hvor han siger: ”En sag eller et menneske, som vi hader, tager vi altid fejl af. Kun et menneske, vi elsker, forstår vi helt.” Lidt længere nede siger han: ”Al virkelig erkendelse er et stykke kærlighed.” Det er også et kald til os i dag. Gud vil enhed. Vi skal kæmpe for enhed, elske vores brødre og søstre, se de bedste intentioner i det, der gøres, og søge Gud sammen i kærlighed.

Sognepræst Thomas Forum Lollike

https://www.fbb.nu/artikkel/i-kamp-for-kirkens-sannhet/

Har Gud virkelig sagt? – om biskopsmøtets splittede tunge

Biskopsmøtets nye uttalelse Veier videre – om vigsel og likekjønnede relasjoner presenteres som et forsøk på å skape tydelighet og langsiktig fred i Svenska kyrkan etter år med konflikt.

Muligens er dette det biskopsmøtet sier at de ønsker å gjøre. Men i praksis gjør man noe helt annet. Tvert imot handler uttalelsen om å innsnevre enhver mulighet for virkelig og langsiktig sameksistens. Det som nå skapes, er først og fremst tydelighet om at det klassiske kristne bibelsynet over tid ikke vil få lov til å overleve innenfor Svenska kyrkan.

Og det mest slående er nesten språkbruken. Det er vanskelig ikke å tenke på slangens første spørsmål i Edens hage: «Har Gud virkelig sagt?» Der begynner alltid oppløsningen. Ikke med et åpent frafall fra Gud, men med en omtolkning av hans ord. En forskyvning. Et nytt språkbruk. En antydning om at ordene kanskje ikke betyr det de ser ut til å bety.

Det er også vanskelig ikke å tenke på Orwells 1984, der språkets funksjon ikke lenger er å beskrive virkeligheten, men å skjule den. Fred betyr konflikt. Frihet betyr underkastelse. Og «mangfold» betyr gradvis avvikling av avvikende oppfatninger.

På samme måte brukes her ord som «sameksistens», «respekt» og «veier videre» for å beskrive en prosess hvis faktiske retning er den motsatte: en stadig snevrere definisjon av hvilke prester og kandidater som i det hele tatt anses mulige innenfor kirken.

Bakgrunnen er blant annet debatten som har fulgt etter P4s gransking av prester og prestekandidater med klassisk kristen tro og bibelsyn. Biskopene ønsker nå å markere en felles holdning. Men når tåken legger seg, trer noe betydelig mørkere fram enn de beroligende formuleringene på pressekonferanser og i dokumenter.

Den som i denne uttalelsen søker reelle garantier for klassisk kristendom, må sile suppen etter noen få gjenværende smuler, mens selve gryten allerede er tømt ut.

På overflaten er formuleringene milde og inkluderende. Samtlige biskoper sier nei til kandidater som «fordømmer den homofile personen eller påfører homofil orientering skyld». Samtidig krever man at den som skal ordineres til prest eller diakon, må ha et «personlig og teologisk gjennomarbeidet, ikke-dømmende menneskesyn».

Problemet er at spørsmålet egentlig ikke handler om menneskesyn. Det handler om bibelsyn. Det som nå skjer i Svenska kyrkan, er nemlig ikke først og fremst at man forandrer en etisk holdning. Man forandrer forholdet til Den hellige skrift og til kirkens bekjennelse. Det avgjørende steget tas når Bibelens ord ikke lenger betraktes som normerende åpenbaring, men som materiale som må omtolkes for å harmonere med samtidens moralske intuisjoner.

Og når dette steget først er tatt, forandres alt annet med nødvendighet deretter. Det merkelige er at Svenska kyrkans egne tidligere dokumenter faktisk var langt mer åpne om konfliktens egentlige natur. I materialet bak vedtakene fra 1995, 2005 og 2009 talte man uttrykkelig om lærepluralitet. Man erkjente at det innenfor Svenska kyrkan fantes ulike måter å forstå Bibelen og tradisjonen på i disse spørsmålene.

Selv vedtaket fra 2009 — det vedtaket som nå påberopes som grunnlag for den nye holdningen — bygget formelt på at den klassiske oppfatningen fortsatt skulle kunne eksistere innenfor kirken. Lærenemnden konstaterte uttrykkelig at Svenska kyrkan også i fortsettelsen rommet ulike oppfatninger om hvorvidt likekjønnede ekteskap var forenlige med kirkens tro, bekjennelse og lære.

Det er viktig å forstå hva dette faktisk betydde. Vedtaket fra 2009 var ikke utformet som en formell avskaffelse av klassisk kristen tro. Tvert imot hvilte hele kompromisset på at den klassiske holdningen fortsatt ble anerkjent som mulig innenfor Svenska kyrkan, selv om den var blitt en minoritetsposisjon. Prester skulle ikke tvinges til å handle mot sin samvittighet. Den teologiske uenigheten ble åpent anerkjent.

Men nå skjer noe merkelig. Det samme vedtaket brukes plutselig som om det alltid betydde det motsatte av hva det faktisk sa. Det som uttrykkelig ble formulert som fortsatt pluralitet, tolkes nå som grunnlag for

uniformitet. Det som tidligere ble sagt å være en legitim holdning, behandles nå som tegn på pastoral og teologisk uegnethet.

Og der blir nytalen fullstendig.

Man sier at man forsvarer mangfold, samtidig som man steg for steg avvikler det. Man taler om sameksistens, samtidig som man gjør langsiktig sameksistens umulig. Man viser til tidligere kompromisser, samtidig som man tømmer dem for deres opprinnelige innhold.

Og her kjenner man igjen mønsteret. Svenska kyrkan har allerede gjennomlevd den samme prosessen overfor andre bekjennende minoriteter. Slik ble de behandlet som holdt fast ved det gamle embetssynet. Først talte man om generøsitet og sameksistens. Deretter innførte man gradvis nye lojalitetskrav. Til slutt ble det i praksis umulig å føre tradisjonen videre gjennom normalt tilsyn og ordinasjon.

Når tåken nå letter, ser man at den samme veien igjen blir betrådt. Forskjellen er bare at det denne gangen ikke handler om et enkelt embetsspørsmål, men om selve bibelsynet.

Det er også derfor språkbruken blir så avslørende. Ordene «ikke-dømmende menneskesyn» fungerer ikke som nøytrale pastorale idealer, men som markører for hvilken bibeltolkning som fortsatt tolereres. Spørsmålet er ikke lenger bare hva Bibelen sier, men om Bibelen i det hele tatt får lov til å si noe som står i konflikt med samtidens moralske selvforståelse.

Og der ligger konfliktens sentrum. Har kirken mottatt en gitt åpenbaring som også kan dømme tidsånden — eller er kirkens oppgave ytterst å religiøst bekrefte samtidens verdier? Når det spørsmålet først stilles, blir også utviklingen logisk. En kirke som ikke lenger våger å tale med Skriftens og bekjennelsens autoritet, må til slutt erstatte teologi med verdigrunnlagsretorikk og åndelig dømmekraft med administrative formuleringer om menneskesyn.

Samtidig skjer noe annet ute i virkeligheten. Stadig flere unge mennesker søker seg i dag til tydelig kristendom, klassisk liturgi og kirker som faktisk tror at Gud har talt. De søker ikke enda en institusjon som speiler samtidens språkbruk med noen års forsinkelse. De søker sannhet, hellighet og frelse.

Nettopp derfor blir biskopsmøtets dokument så skjebnetungt. I samme øyeblikk som mennesker igjen begynner å søke klassisk kristendom, gjør Svenska kyrkans ledelse det stadig vanskeligere å ordinere mennesker som faktisk tror på den.

Når tåken letter, må man derfor tale klart. Tro ikke at biskopene på lang sikt vil beskytte prester, kandidater eller fromhetstradisjoner som holder fast ved klassisk kristent bibelsyn. Historien viser det motsatte. Det som i dag beskrives som respektfull sameksistens, blir i morgen lojalitetskrav og i overmorgen utestengelse.

Den som vil bevare klassisk kristen tro innenfor Svenska kyrkan, må derfor tenke lenger enn til neste bispebrev eller neste forsikring om mangfold. Alternative veier for tilsyn og ordinasjon må søkes og bygges opp mens det ennå finnes tid. Splitteren og kjødet må ikke få gjøre samarbeid over landet og mellom fromhetstradisjoner umulig.

For Jesus Kristus er den samme i går, i dag og til evig tid. Kirken overlever ikke ved å følge enhver ny fremmed lære, men ved å holde fast ved det ordet som en gang ble henne betrodd.

Andreas Karlgren

Distriktsledare

Telefon: +46 (0) 708324216

Mårtensgatan 6

244 30 Kävlinge

(Tidligere publisert i Kyrka och Folk nr. 5/2026)

(Oversatt fra svensk til norsk med chatgtp)

Se forøvrig:

www.svenskakyrkan.se/nyheter/vagar-framat--om-vigsel-och-samkonade-relationer